The Settlers – Michael Tapper

BIO. VÄSTERN. Chile/Argentina/Storbritannien/Sverige/Taiwan/Tyskland/Frank-rike/Taiwan/Frankrike/Danmark, 2023. Los colonos. Regi: Felipe Gálvez Haberle. Med: Sam Spruell, Mark Stanley, Alfredo Castro, Mariano Llinás. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.37.

Chilenske fårfarmarbaronen José Menéndez (spelad av Alfredo Castro) medverkade kring 1900 i folkmordet på Eldslandets urinvånare, främst Selknam/Ona-folket. Felipe Gálvez Haberles (Marilyn, 2018) prisbelönta The Settlers dramatiserar en utrotningsexpedition på huvudön 1901 under ledning av den brittiske krigsveteranen Alexander MacLennan (Mark Stanley), ökänd som ”den röde grisen” för sin blodtörst. Vi får bara se en massaker på en mindre bosättning om ett tiotal personer. Senare skulle han med hjälp av förgiftat valkött mörda flera hundra.

Filmen är iscensatt som en revisionistisk västern, där genrens klassiska sagomyter om den europeiska civilisationens välsignelser kontras av historiska fakta om hur hela folkslag och deras kulturer utplånades av giriga exploatörer. För att visa på kontinuiteten från den nordamerikanska erövringen av västra USA har Haberle låtit MacLennan få sällskap av den amerikanske legosoldaten Bill (Benjamin Westfall). Outsidern i trion är den skjutskicklige mestisen Segundo (Camilo Arancibia), misstrodd av de båda andra enligt den rasistiska logiken om att halvblod av naturen skulle vara opålitliga.

Likt amerikanska västernfilmer omsluts de tre ridande männen av ändlösa vidder, här iskalla och höljda i dis och halvdager i ett filmfoto med bleka färger. Stämningen är bister, jargongen mellan de två vita männen rå. Det finns inte en ljus klang i den diskreta musiken, endast ont förebådande toner.

På vägen från Stilla Havet till Atlanten möter de en argentinsk trupp som med hjälp av en lantmätare drar upp gränsen mot Chile. Väl framme vid havet stöter de på några kollegor under befäl av en annan brittisk krigsveteran, överste Martin (Sam Spruell). Båda mötena är mellan mördare, så brutaliserade av sina uppdrag att våld är deras enda umgängesform.

I en epilog sju år senare hos familjen Menéndez söker förövarna försköna sina förbrytelser. Scenen får en alldeles särskild resonans i Chile och Argentina, två länder där högerpolitiker fortfarande försöker legitimera militärdiktaturernas övergrepp. Men kampen om historien – ytterst om verkligheten – går dessvärre igen också i andra länder och gör filmen till en nyttig påminnelse om att myt aldrig får bli sanning.