The Peasants

BIO. ANIMERAT DRAMA. Polen/Serbien/Litauen, 2023. Regi, manus: DK och Hugh Welchman efter Wladyslaw Reymonts tetralogi Bönderna (Chlopi, 1904–09). Med: Kamila Urzedowska, Robert Gulaczyk, Miroslaw Baka, Sonia Mietielica. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.54.

Polsk-brittiska paret DK och Hugh Welchmans Loving Vincent (2017) slog världen med häpnad genom att iscensätta delar av Vincent Van Goghs liv i animerade oljemålningar. De använde sig av den beprövade animationstekniken rotoskopi, med vilken man först filmar manuset med skådespelare och sedan projicerar bilderna på ett genomskinligt plastark eller en duk för att ruta-för ruta teckna och färglägga dem, i det här fallet med oljefärger i Van Goghs kulörer.

I nya The Peasants, efter nobelpristagaren Wladyslaw Reymonts naturalistiska romansvit Bönderna (1904–09), hämtar man motiv och stil från polska 1800-konstnärer i den realistiska skolan: Ferdynand Ruszczyc, Leon Wyczolkowski och framför allt Jozef Chelmonski.  Men resultatet har denna gång blivit blandat.

Filmen följer Reymonts berättelse över fyra årstider men tvingas komprimera hans tusen sidor till snudd på två timmars speltid. Några djupborrande porträtt av persongalleriet eller inblickar i den blandning av kristendom och folktro som format livet i byn Lipce, där Reymont växte upp finns det helt enkelt inte tid till. Alla som läst August Strindbergs Hemsöborna (1887) kommer dock att känna sig som hemma i såväl naturlyriken som den socialdarwinistiska undertexten i dramat med dess råa skildringar av patriarkal maktfullkomlighet, våld och sex, fylleri och elaka intriger.

Flärdfulla unga Jagnas (Kamila Urzedowska) väg från byns mest åtrådda till att lynchas som häxa är berättelsen om skönhet som kvinnans förbannelse. Byns alla män, gifta som ogifta, drömmer om henne, kvinnorna avundas henne, och det utnyttjar Jagnas mor (Ewa Kasprzyk) för att få henne gift med traktens rike gamle änkling, storbonden Maciej Boryna (Miroslaw Baka). I hemlighet har emellertid Jagna en kärleksaffär med Maciejs äldste son Antek (Robert Gulaczyk), gift med strävsamma Hanka (Sonia Mietielica). Snart får skvallret känslorna hos byns självutnämnda moralväktare att koka över.

Det är inte svårt att se vad som gjorde romanen hyllad och populär under den industriella revolutionens uppbrott från det trångsynta bondesamhället. Idag framstår filmens summariska dramatisering, befolkad av en samling grovhuggna typer, som alltför välbekant och förutsägbar. Kanske är det därför som duon Welchman valt att låna formspråket från dåtidens konstnärer. Som om vi blickade bakåt i tiden genom målningar på ett konstmuseum.

Visuellt är The Peasants en långa stunder hänförande vacker upplevelse med sina färgsprakande kostymer under byns festligheter och landskapets skiftningar i ljus och atmosfär. Dansscenernas virvlande klädtyger och huvudpersonernas svettiga, extatiska kroppar suger in åskådaren i bilderna. Jagna och Anteks smultronställen blir till förtrollade fristäder för deras lustar.

I en lång kranåkning upp och ut över landskapet förvandlas byn från en idyll smekt av milt höstljus till en gudsförgäten plats i vintermörker. Det är ett tekniskt skrytnummer men ett snyggt sådant. Mer subtil är scenen då döden kommer på besök hos Macijek, glider in till hans säng som förföriska dimslöjor, lockar honom ut att så sina fält en sista gång innan han slutligen segnar ner.

Men oljemålningens breda penseldrag har sina brister. I närbilderna suddar den ut de finare nyanserna i skådespelarnas ansiktsuttryck, och i flera svepande kamerarörelser grötas konturer och färger ihop. Det stör intrycket och dämpar den emotionella slagstyrkan i denna grymma berättelse om en kvinnas rättslöshet i en värld för inte särskilt länge sedan.

© Michael Tapper, 2024. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2024-03-01.