BIO. KOMEDI. USA, 2024. Regi: Jason Reitman. Med: Gabriel LaBelle, Rachel Sennott, Willem Dafoe, J.K. Simmons. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.43.
Jason Reitmans Saturday Night är ännu en nostalgifilm som banaliserar ungdomsrevoltens 1960- och 70-tal till en ytlig rebellpose. Redan originalet – komedishowen Saturday Night Live, som fyller 50 nästa år – är en harmlös historia, mer kontroversiell för sexuella anspelningar än sketcherna om politik och religion. Som oas för satirisk yttrandefrihet tappande man all trovärdighet när Elvis Costello 1977 portades i tolv år efter att ha kritiserad just mediekoncernernas censur av kontroversiella artister i sin låt ”Radio Radio”.
Filmen är en kaotisk skildring av de kaotiska nittio minuterna i NBC:s New York-studio innan tv-premiären klockan 23.30 den 11 oktober 1975. Reitmans registil härmar Robert Altmans innovativa berättarteknik i filmer som NASHVILLE (1975) och Short Cuts (1993). Han har inte en, inte två, utan ett tjugotal huvudpersoner som jagas med mikrofoner och handkamera genom tv-huset.
Men där Altman med säker hand sydde ihop sina filmer till en sociologisk tidsbild av USA, blir Saturday Night aldrig mer än ett sammelsurium av usla sketcher. Reitman och Gil Kenans (Ghostbusters: Frozen Empire, 2024) manus och skådespelarnas brist på funny bones gör blekfisar av förebilderna. Värst är nog Nicholas Brauns porträtt av den maniske särlingen Andy Kaufman, en tondöv kontrast till Jim Carrey virtuosa gestaltning i Milos Formans MAN ON THE MOON (1999).
© Michael Tapper, 2024. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2024-10-11.