Power Alley

BIO. DRAMA. Brasilien/Frankrike/Uruguay, 2023. Levante. Regi: Lillah Halla. Med: Ayomi Domenica, Loro Bardot, Grace Passô, Rômulo Braga. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.39.

17-åriga arbetartjejen Sofia (Ayomi Domenica) är stjärnan i São Paulo-volleybollaget Capão Levante, favoriten till att vinna årets damliga. En talangscout från förbundet vill ge henne ett spelarstipendium som kan leda vidare till en proffskarriär. Haken är att hon blivit gravid i ett land där abort är förbjudet och kan medföra fängelsestraff.

Det är upptakten till Lillah Hallas långfilmsdebut Power Alley, en av flera brasilianska produktioner som fick söka pengar utomlands på grund av de politiskt riktade nedskärningarna i kulturbudgeten under Jair Bolsonaro. Och det är just mot Bolsonaro och hans anhängares brutala värdekonservatism med religionen som slagträ Halla och hennes medförfattare María Elena Morán rasar mot.

Hade Sofia haft pengar, skulle hon kunna fixa aborten på en privatklinik utanför stan. Nu tvingas hon söka hjälp på en kyrkofinansierad gynekologisk klinik, där man – i strid med all vedertagen medicinsk-etisk praxis – kontaktar både Sofias lag och volleybollförbundet för att få henne sparkad från laget. Inte nog med det, man mobiliserar hennes grannar att skrämma Sofia med vandalisering och trakasserier.

Mot mörkerkrafterna ställer filmen volleybollaget som en varm fristad för transsexuella och icke-binära. Där hittar också Sofia sin stora kärlek i lagkamraten Bel (Loro Bardot), och vi ska förstå att den där namnlösa, ansiktslösa ”mc-killen” som gjorde henne på smällen bara var en tillfällig utflykt i heterosexualiteten. När också Sofias far João (Rômulo Braga) förbehållslöst sluter upp på hennes sida, då blir dramaturgin alltför rätlinjig och förenklad.

Bristerna kompenseras till en del av andra konstnärliga kvaliteter, där den vardagsrealistiska inramningen kompletteras med ett ljudspår som i sin väv av miljöljud, musik och ljudeffekter tycks spegla Sofias inre känsloliv. Låga, knappt hörbara bastoner uttrycker hennes malande oro, bearbetade ljud från gatorna ackompanjerar hennes stigande panik. Halla har talanger men behöver en långt djärvare manusförfattare vid sin sida.

© Michael Tapper, 2024. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2024-01-05.