BIO. DOKUMENTÄR. Sverige, 2024. Regi: Karin Wegsjö och Nazir Abzalova. Med: Nazir Abzalova, hennes make Bahityar och tre söner. Åldersgräns: Barntillåten. Längd: 1.14.
”Tänk om alla bra människor flyttar? Vem kan då göra skillnad.” Nazir Abzalova har redan varit på flykt en gång. Hon vill inte fly igen. Till Sverige kom Nazir från Uzbekistan med sin far, skådespelaren och filmregissören Melis Abzalov, och maken Bahityar. I Stockholm hittade hon sitt hem bland goda grannar i Tenstas miljonprogramhus, svartmålat sedan det byggdes i medier och den politiska debatten. Där stortrivs hon och vill se sina söner växa upp.
Knarkhandel och gängstrider med dödsskjutningar har nu gjort att polisen dessutom stämplat Tensta som utsatt område. Det säger man sig göra för att intensifiera övervaknings- och spaningsarbetet där. Men trots att Nazir och hennes grannar ringt efter polis oräkneliga gånger kommer ingen. En likgiltig röst i växeln säger bara ett avmätt ”jaha” och att lokalpolisen anländer ”när de får tid”. En granne konstaterar uppgivet: ”Det hade aldrig hänt på Östermalm.”
Regissören och filmfotografen Karin Wegsjö arbetar intimt med sin kamera för att vi ska komma nära Abzalova och hennes familj. Lära känna dem, fatta sympati, skratta med dem, spegla oss i dem. Det lyckas hon med.
Problemet är att Abzalova själv är medregissör och nära vän med Wegsjö; de gjorde kortfilmen Grannar tillsammans 2018. Relationen hotar att ställa det bredare perspektivet i skuggan av ett vänporträtt. Filmen hade kunnat bli starkare om någon utomstående fått göra ett reportage inte bara om Abzalovas utan också av hennes grannars vardag i ett område som i praktiken blir laglöst land när polisen aldrig syns till. Gärna med röster även från lokala politiker, polis, socialtjänst och någon i buset.
I delar av Om alla drar finns en motfilm till den rasistiskt färgade nidbilden av betongförorten som en mänsklig soptipp av arbetsskygga bidragsvampyrer, knarkare, och blodtörstiga kriminella. Samma monstermasker av fysiskt och moraliskt smutsiga kreatur den politiska högern en gång satte på den svenska arbetarklassen har idag dammats av för att sättas på de längst nere i samhället: lågbetalda invandrare från utomeuropeiska länder.
Den bilden skär sig mot människorna vi möter framför kameran, folk som inte vill annat än att ha ett tryggt liv och en bättre framtid för sina barn som oss andra. De gör sin plikt och kräver sin rätt. Men de får bara skärvor det senare.
© Michael Tapper, 2024. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2024-03-15.