Hit Man – Michael Tapper

BIO. ROMANTISK THRILLERKOMEDI. Regi: Richard Linklater efter Skip Hollandsworths artikel Hit Man (2010) USA, 2023. Med: Glen Powell, Adriana Arjona, Evan Holzman, Retta Sirleaf. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.55.

Sällan yr kärleksgnistorna kring huvudpersonerna i en romantisk komedi. Ett undantag med utropstecken är Richard Linklaters (BOYHOOD) underbart roliga, knasiga, sexiga och charmerande Hit Man. En annorlunda hångelfilm för alla er som avskyr den romantiska komedins konventioner. Full av oväntade nålkurvor i handlingen och med en slutknorr som skrattar bort alla moraliska invändningar.

Glen Powell (TOP GUN: MAVERICK) spelar Gary Johnson, frånskild, nördig collegelärare i New Orleans utan en machomolekyl i sin kropp. På fritiden jobbar han som avlyssningsexpert på polisens spaningsenhet för att avslöja och arrestera folk som söker beställningsmördare, det vill säga gör sig skyldiga till anstiftan eller stämpling till mord.

En story för bra för att vara sann? Nej, faktiskt inte. Som alltid överträffar verkligheten fiktionen.

Filmen är romantiskt kryddad men bygger på EN ARTIKEL 2010 I TEXAS MONTHLY av journalisten Skip Hollandsworth. (Han har tidigare skrivit manuset till Bernie, 2011, för Linklater, också det en vrickad historia efter verklig förebild.) Gary Johnson och hans jobb finns, om än i Houston, och filmens många möten med anstiftare är hämtade direkt ur hans erfarenheter.

En dag tvingas nämligen Gary kliva ur spaningsbilen för att med mikrofon konfrontera och sätta dit en anstiftare. På väg till mötet bestämmer han sig för att helt gå upp i rollen som den stentuffe yrkesmördaren Ron. Det gör han så övertygande att han tar sina lyssnande kollegor med storm och anstiftaren med brallorna nere.

I ett scencollage ser vi honom finslipa sin fejk-yrkesmördartalang genom att uppträda i olika masker och förklädnader med skiftande accenter och språkmelodier: cool, bisarr och förstås rysk psykopat i svart läder under Louisianas brännande sol. Shownumren har Powell alldeles säkert skräddarsytt till sig själv under manusarbetet ihop med Linklater.

Men som både filmens och verklighetens Gary Johnson betonar: Yrkesmördare är sällsynta, om de ens finns; snarare är de fantasifoster från deckargenrens värld. Hit Man blir på så sätt en metafilm om hur vanföreställningar förblindar. Johnsons rollspel som Ron övertygar helt enkelt för att han möter anstiftarnas förväntningar. Ironiskt nog får huvudpersonen själv med tiden svårt att skilja Ron från sitt rätta jag.

När Gary utklädd till Ron möter undersköna Madison (Adria Arjona), som vill bli av med sitt tyranniska kräk till make, skjuter Amor en maskingevärssalva i deras hjärtan. Snart sublimeras mordplanerna till skilsmässa så att de kan leva ut sina ångande lustar i hennes nya lägenhet.

Gary får äntligen förverkliga det patos han lär ut till sina studenter: att bli den person man drömmer om att vara och handlöst kasta sig ut i livets äventyr. Problemet är bara att han inte gjort det som Gary utan som påhittade Ron. Det betyder trubbel.

Linklater har en naturbegåvning för komedi och alldeles särskilt romantisk komedi; det har vi sett prov på i filmtrilogin som började med Bara en natt (Before Sunrise, 1995). Konstnärligt bjuder han inte på nyskapande fyrverkerier, men han har en magisk hand med skådespelare. Dialogduellerna är fyndiga, tajmingen i klippningen utsökt. Och intrigerna bjuder alltid på avväpnande skruvningar. Han gör, kort sagt, filmer man inte bara minns utan gärna vårdar minnet av.