BIO. THRILLER. Frankrike, 2022. Regi: Jérôme Salle. Med: Gilles Lellouche, Joanna Kulig, Elisa Lasowski, Aleksej Gorbunov. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.07.
Den 11 februari 2015 arresterade ryska säkerhetspolisen FSB chefen för Alliance Français-kulturcentret i sibiriska staden Irkutsk, Yoann Barbereau. Han anklagades för sexövergrepp mot sin fyraåriga dotter, låstes in på en sluten psykiatrisk avdelning och satt därefter åtta månader i husarrest med fotboja. Sedan försvann han spårlöst.
År 2017 dök Barbereau upp igen i offentligheten, nu för att hålla en presskonferens i sin franska hemstad Nantes. Där och senare i en bok berättade han om sin flykt genom Ryssland, till fots och genom att lifta. Under tiden hade han dömts i sin frånvaro till 15 års straffarbete och var efterlyst av Interpol.
Barbereau blev offer för kompromat, ett ryskt spiontrick då FSB förfalskar bevismaterial i syfte att utpressa eller väcka skandal. Känt bland annat från fallet med riksåklagaren Jurij Skuratov, som 1999 avsattes med hjälp av en fejkad sexvideo just som han börjat rota i korruptionen kring Boris Jeltsin och dennes högra hand Vladimir Putin. I Barbereaus fall var kompromat pedofili, en garanterad dödsdom av medfångarna om han dömts till fängelse.
Filmen Kompromat, inspelad i Litauen, återger i stort händelseförloppet men med andra namn och några typiska thrillerdramaturgiska kryddor. Barbereau heter här Mathieu (Gilles Lellouche) och får en kärleksaffär med Svetlana (Joanna Kulig), svärdotter till den lokale FSB-bossen Rostov (Michael Gorevoï). Hennes man Sasja (Danila Vorobjev) är en försupen veteran från Tjetjenien-krigen, amputerad och, antyds det, impotent.
Svetlana – sannolikt uppkallad efter Stalins dotter som hoppade av till väst – blir Mathieus värmande famn och nyckel till friheten. Antagonisten är FSB-officeren Sagarine, spelad av granitansiktet Igor Jijikine med samma Terminator-subtilitet han demonstrerade i Indiana Jones och kristalldödskallens rike (Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull, 2008). Tack-och-adjö-sexet med Svetlana och slutuppgörelsen med Sagarine är två klichéscener som tyvärr drar ner intrycket av Kompromat.
Annars övertygar filmen med sin lågmälda, socialrealistiska inramning av en Kafka-liknande mardröm. Och skildringen av den olycksaligt undfallande franska förhandlingsstrategin med ryssarna om Mathieus öde är en nyttig påminnelse om hur man inte ska svara mot totalitära översittare. Det har vi själva sett exempel på i den svenska regeringens svansviftande för Erdogan.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-02-10.