BIO. ACTION/SCIENCE FICTION. USA, 2023. Regi: James Gunn. Med: Chris Pratt, Zoe Saldaña, Dave Bautista, Karen Gillan, Pom Klementieff, Bradley Cooper (röst), Vin Diesel (röst). Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.3o.
Guardians of the Galaxy-franchisen, har i finalen Vol. 3 slutgiltigt filtrerats till hundra procent Disney-sentimentalitet av regissören och manusförfattaren James Gunn. Under två- och en halvtimme försöker filmen mjölka publikens tårar. Fast det är inte näsduken man famlar efter utan en nackkudde för mer spännande äventyr med John Blund.
Handlingen är som vanligt en tunn förevändning för explosioner, fajter, fler explosioner och nu också gråtkavalkader. Den börjar med att cyborgtvättbjörnen Rocket (Bradley Cooper) hamnar i koma. Galaxväktargänget upptäcker att han har en inopererad självförstörelsemekanism som förhindrar behandling.
Spåret leder till en ett intergalaktiskt labb, styrd med järnhand av transhumana forskaren High Evolutionary (Chukwudi Iwuji). Han bedriver grymma djurexperiment för att framställa en ny härskaras av människolika varelser med hög intelligens till sin förment utopiska planet, kallad Mot-Jorden.
Idén har Gunn snott från HG Wells science fiction-klassiker Doktor Moreaus ö (The Island of Doctor Moreau, 1896). Romanens moralfilosofiska diskussioner – om människans exploatering av naturen, vad som är gränsen mellan djur och människa, vad som händer när en människa gör sig till gud – ligger bortom hans horisont. Lojt faller han i stället tillbaka på det utnötta actionreceptet om skurkaktiga övergrepp som kräver blodig hämnd. Här till långa, tålamodsprövande tårfloder i snart sagt varje dramatiskt ögonblick.
En annan av trilogins reklamplojer – och flitigt använda fyllnadsmaterial – är musikspårets jukeboxmix. Soundtracket marknadsförs som ”awesome” (”häftigt”, ”läckert”) trots att det inte går att hitta en enda hitlåt av klass. Gunn väljer antingen B-artister som aldrig har gjort en låt värd att lyssna på eller så väljer han en B-låt från en superstjärna.
På något knasigt sätt är det passande för en Marvel-filmserie i B-klass där djurmänniskorna på Mot-Jorden ser ut att ha hämtats från närmsta maskeradaffär snarare än från Hollywoods professionella maskörer. Och där stjärnrollen Peter Quill, spelad av B-stjärnan Chris Pratt, är en B-version av Harrison Fords Han Solo i Star Wars (1977– ).
Guardians of the Galaxy-trilogin hade kunnat bli en uppkäftig punklåt i superhjältevärldens skvalradio. Den blev ett stycke hissmusik.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-05-03.