BIO. HISTORISKT DRAMA. Tyskland/Luxemburg, 2022. Der Passfälscher. Regi, manus: Maggie Peren efter Samson ”Cioma” Schönhaus självbiografi Der Passfälscher (2004). Med: Louis Hoffmann, Jonathan Berlin, Luna Wedler, Nina Gummich. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.57.
En del judar som inte lyckades fly Nazityskland i tid utgav sig under andra världskriget för att vara ”ariska” tyskar. Några avslöjades av Gestapo och skickades till dödslägren. Andra undkom med hjälp av förfalskade pass som regimmotståndare producerade genom hemliga nätverk.
Förfalskaren bygger på Cioma Schönhaus självbiografiska bok om vintern 1942–43, då han som ”ariskt blond” tjugoåring undkom Förintelsen genom att kommenderas till fabrikstjänst. Filmen börjar i Berlin med att jämnårige vännen och skräddaren Detlev, kallad Det (Jonathan Berlin), flyttar in hos Cioma (Louis Hoffmann) efter att dennes föräldrar skickats till Majdaneks gaskammare. En tid senare anställer juristen Franz Kaufmann (Marc Limpach) Cioma i sin underjordiska passverkstad.
Det är en riskabel tillvaro som kompliceras ytterligare av att Cioma förälskar sig i Gerda (Luna Wedler), en prostituerad judisk flicka som även hon utger sig för att vara ”arier” på stans restauranger och danshak. Deras räddning är att de med ungdomligt övermod kan spela sina roller med sådan övertygelse att till och med polisen backar från att kräva dem på identitetshandlingar. Temat om förfalskning får därmed en bredare, ironisk innebörd om samhället som teater och Nazitysklands rasism som byggd på absurda illusioner.
Allt talar för att vi borde sitta med sönderbitna naglar vid filmens slut, men Cioma undgår farorna lite väl lätt och med ett flin som snart blir irriterande. Han verkar inte heller drabbas av sorg eller moraliska konflikter efter föräldrarnas deportation mot en säker död. I stället tvingas filmmusiken av Mario Grogorov gripa in för att slå an en ton av eftertankens kranka blekhet.
Psykologiskt mer komplexa är de kvinnliga bifigurerna. Gerda – om det nu är hennes riktiga namn – som tycks drivas av ett självskadebeteende när hon säljer sig för matkuponger till SS-officerare hemförlovade från fronten. Eller hyresvärdinnan och officersänkan Frau Peters (Nina Gummich), som cyniskt utnyttjar Ciomas rättslöshet för att lura till sig familjens möbler för en spottstyver.
Halvåret senare har krigslyckan vänt, och med den krackelerar Frau Peters arrogans. Filmen slår an ett optimistiskt slutackord för Ciomas framtid, men som vi förstår av eftertexterna slutade det med en katastrof för flera av hans bekanta.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-03-03.
