”Händelsen – tio, tjugo våldsamma hugg? – kom fram ur ingenting. Ur mörkret som följer oss.”
Kerstin Ekmans kritikerrosade kriminalroman Händelser vid vatten (1993) är egentligen inte en berättelse om brott. Det är en berättelse om brottet som lackmuspapper för det mörker som genomsyrar människorna och deras relationer i den döende byhålan Svartvattnet vid Jämtlands gräns mot Norge. Där alla känner alla till namnet och skvallret men egentligen är främlingar för varandra.
Handlingen börjar en höstkväll 1991 med att lärarinnan Annie (Pernilla August) får syn på sin dotter Mias (Alba August) nye pojkvän, den elva år äldre Johan (Erik Ehn). I honom tycker hon sig se den blodiga mannen som midsommarnatten 1973 sprang förbi i skogen just som hon (då spelad av Asta Kamma August) och Mia (Alva Adermark) upptäckt mordet på ett tältande par vid Lobberån under sin vandring mot gröna vågen-kollektivet Stjärnberg.
Hon berättar om iakttagelsen för sin särbo, läkaren Birger (Rolf Lassgård), och han anar oråd när hon strax därefter försvinner från sitt hem. Birger övervinner emellertid sin misstro mot Johan, och de två beslutar sig för att gå till botten med tältmordet som hemsökt dem i snart tjugo år. Händelserna 1991 varvas med Annie, Birger och Johans minnen från sommaren 1973 som nu kan läggas samman för att lösa mordpusslet.
Via språket förmedlar Ekmans roman hur de tre huvudpersonernas minnen förmörkas av svek, brustna illusioner, misshandel och havererade relationer. Dessa markörer för att minnena stelnat till malande bittra reflektioner saknar konstnärlig motsvarighet i tv-filmatiseringen. Följden blir att den skruvade bilden av 1970-talet och det misantropiskt karikerade rollgalleriet skildras med en platt vardagsrealism som gör anspråk på nykter sanning.
Det krockar med nidbilden av Svartvattnet, där alla utom berättarna själva framställs som lika besynnerliga som sagodjuren i ett bestiarium – en samling taggigt inbundna och ofta fientliga kufar. Särskilt traktens självutnämnde småpåve, Torsten Brandberg (Rolf Degerlund), och hans fyra äldsta söner, tillika traktens raggargäng, tycks kliva direkt ur Strindbergs 1800-tal med en trångsynt och fördomsfull machokultur som gjort fylleri, våld, hustrumisshandel, sextrakasserier, pennalism och allmän svinaktighet till deras heltidsjobb.
Hippiehelvetet på Stjärnberg är inte mycket bättre. För när Annie och Mia (väl når dit efter sin mardrömsvandring genom skogen hamnar de i Grottbjörnens folk modell 1970-tal. Där består vardagen bland de förfulade grönavågarna under Hans Scheike-liknande sektledaren Petrus (Magnus Krepper) i att knulla, gå runt i skitiga kläder med ruvande psykoser och fräsa om ”borgerligt” för allt man avskyr.
Men snaskpriset tilldelar jag inslagen med 18-årige Johan (Liam Gabrielsson Lövbrand) som personlig sexslav hos den konstant kåta och Koskenkorvahinkande överklassfinskan Ylja (Alma Pöysti). Som hämtade ur Lektyr-klassikern ”Svenska folkets sexvanor”.
Tv-serien Händelser vid vatten är som att se en blandning av actionklassikern Den sista färden (Deliverance, 1972) och Arne Mattssons landsortsdeckare på 1960-talet. Saknas gör bara incestinaveln, lytena och de dolska blickarna. Annars är det samma freak show av frånstötande knäppgökar med löjliga manér och pervers sexgalenskap nu som då.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-01-13.
Händelser vid vatten
TV-SERIE I SEX AVSNITT. Sverige/Tyskland, 2023. Regi: Mikael Marcimain. Manus: Maren Louise Käehne och Karin Arrhenius efter en roman av Kerstin Ekman. Med: Pernilla August, Rolf Lassgård, Asta Kamma August, Sven Boräng, Magnus Krepper. Längd: 1.00/avsnitt. SVT1.