STRÖMMAT ACTIONDRAMA. Frankrike, 2022. Regi: Romain Gavras. Med: Dali Benssalah, Sami Slimane, Anthony Bajon, Ouassini Embarek, Alexis Manenti. Längd: 1.39. Netflix.
STRÖMMAD THRILLER. USA, 2022. Regi: Steven Soderbergh. Med: Zoë Kravitz, Byron Bowers, Erika Christensen, Derek DelGaudio. Längd: 1.29. HBO Max.
Eftersom enbart Netflix har premiär på fler filmer och tv-serier än årets dagar, är det oundvikligt att många sevärda titlar försvinner i mängden. En jag trillade över i mellandagarna var Steven Soderberghs lågmälda lågbudgetproduktion Kimi, efter ett manus av David Koepp (Mission: Impossible, 1996) på HBO Max. Inspirerad av Alfred Hitchcocks Fönstret åt gården (Rear Window, 1954) och Francis Ford Coppolas Avlyssningen (The Conversation, 1974), tar filmen paranoiathrillern från det analoga 1900-talet in i datorteknologins tidsålder.
Huvudpersonen Angela (Zoë Kravitz), arbetar på grund av sin sociala fobi hemifrån för tech-företaget Amygdala med att övervaka och kontrollera den nya digitala assistenten Kimi. Via en smart högtalare i systemet hör hon ett mord, och när hon rapporterar saken till företaget får hon hembesök av torpeder som vill röja henne ur vägen. Upplösningen är svag, men Kravitz starka rollprestation och manusets klipska turneringar av genreklassiska motiv håller åskådaren på halster under åttio raskt avverkade minuter.
Romain Gavras Athena, som tävlade i Venedig innan den släpptes i höstas på Netflix, är lika slimmat berättad men i ett enda långt skri av raseri. Iscensatt i halsbrytande tempo med en Steadicam spurtar filmen i trappor, genom lägenheter, över viadukter, in i och ut ur olika prång i Paris-förorten Athena under ett krigsliknande uppror. Handlingen börjar på max för att i ett nästan hundra minuter långt crescendo utmynna i en explosiv final.
Det börjar med mordet på algerisk-franske trettonåringen Idir av några polisuniformerade män. Under polisens presskonferens manar offrets bror, militären Abdel (Dali Benssalah), till lugn. Ilskan kokar emellertid hos förortens ungdomar under ledning av Abdels yngre bror Karim (Sami Slimmane), som med en molotovcocktail kastad mot poliserna utlöser konflikten. Fångad mitt i slaget barrikaderar sig äldste brodern Moktar (Ouassini Embarek) i en affärslokal med sin till tänderna beväpnade knarkliga.
Som actionrulle liknar handlingen John Carpenters Flykten från New York (Escape from New York, 1981), särskilt när Karim tar en polis som gisslan och Abdel skickas in för att frita denne. Men eftersom manuset skrivits av av Gavras, i samarbete med Ladj Ly (LES MISÉRABLES) och Elias Belkeddar, finns det förstås en politisk undertext i våldsspiralen. Om en generation fostrad till våld i hemmet och i gängen – något som exploderar i ett slagsmål mellan Abdel och Moktar – men också i ständiga bråk med en poliskår som tränats till att svinga batongen först och snacka sen.
Mot slutet får mordet sin förklaring bland krafter som för sina egna, antidemokratiska syften söker underblåsa etniska konflikter. Ett kriminellt upplägg från 1930-talet som fungerar lika bra nu, i historieglömskans tid.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-01-06.