The Contractor – Michael Tapper

USA 2022. Regi: Tarik Saleh. Med: Chris Pine, Gillian Jacobs, Ben Foster, Keifer Sutherland, Fares Fares. Längd: 1.43. Premiär på Amazon Prime: 2022-04-04.

Industrispionage är en mångmiljardindustri som opererar i tysthet med hjälp av nationella underrättelsetjänster. Kina och Ryssland är de mest aktiva på området, men också multinationella koncerner har avslöjats. I The Contractor kombinerar manusförfattaren J.P. Davis och svenske regissören Tarik Saleh ämnet med ”kriget mot terrorn” och framväxten av privatarmébranschen.

Filmens halvtimmeslånga, lågmält vardagsrealistiska upptakt lägger stor omsorg om att presentera oss för huvudpersonerna. Vi följer arméveteranen James (Chris Pine), på hans rehabilitering efter en svår knäskada. Bevittnar hans summariska avsked från armén på grund av skadan. Lär känna hans familj, armékompisen Mike (Ben Foster) och får glimtvisa minnesbilder av James uppväxt under en sträng far, också han yrkesmilitär.

Det chosefria skådespeleriet är långt från de senaste decenniernas muskelpumpade actionhjältar. James och Mikes två ordinära medelamerikaner är snarare stigna ur andravärldskrigsfilmens ”band of brothers”. Vapenbröder som slåss för fosterlandet och familjen men på senare tid också mot och ett växande berg av skulder. Det lockar dem att skriva på ett lukrativt kontrakt för ex-officeren Rustys (Keifer Sutherland) militära säkerhetsföretag.

Det första uppdraget är att i nationens intresse oskadliggöra virologiforskaren Salim (Fares Fares) i Berlin som påstås arbeta med ett biologiskt vapen åt al Qaida. Under operationen upptäcker James att informationen han fått skär sig mot verkligheten han möter. Snart är det därför han som jagas av sina kollegor.

Uppslaget är originellt, storyn är genomtänkt och här finns birollsnamn av högsta klass, som Fares Fares, Eddie Marsan och Nina Hoss. Liksom i THE NILE HILTON INCIDENT har Tarik Saleh alla förutsättningar för att göra en riktigt bra actionthriller. Om det nu inte vore för bristerna i genrehantverket. Förutom James knasiga knäskada, som snabbt förvärras eller läks beroende på vad handlingen kräver, handlar det om konsten att bygga upp spänning och dramatiska klimax.

Saleh saknar inte bara konstnärliga idéer för hur man varierar etablerade berättarkonventioner. Han saknar också fingertoppskänsla för hur man jobbar med grepp som dynamiska bildvinklar, rytmiska variationer i klippningen, subjektiv kamera och subjektivt ljud för att suga in publiken. Därför stannar The Contractor vid att bli en b-film som ropar i öknen efter att lyftas upp till a-ligan, där den egentligen hör hemma.