Röd – Michael Tapper

USA 2022. Turning Red. Regi: Domee Chi. Röster i originalversionen: Rosalie Chiang, Sandra Oh, Ava Mose. Längd: 1.39. Visas på Disney+.

Trettonåriga Meilin (Rosalie Chiang) är välanpassad. Punktlig. Skötsam. Bäst på allt hon gör. Toppbetyg. Steroid-pumpat peppig, och rent ut sagt outhärdlig. Men hon har några trogna vänner.

Sedan drabbar puberteten henne. Vi vuxna har alla varit där, i den känslostormande övergången mellan barndom och vuxenliv. Ett konstnärligt tacksamt ämne för det som kunde blivit en värdig uppföljare till Pixars briljanta INSIDAN UT, filmen om en elvaårings inre kaos.

Kinesisk-kanadensiska animatören Domee Chi har i manussamarbete med amerikanska pjäsförfattaren Julia Cho förlagt handlingen i Röd till Toronto för tjugo år sedan. Det är ingen vild gissning att Chi grävt i sina egna minnen efter råmaterial. Men hon har dröjt sig kvar vid ytan, sannolikt blossande röd av genans inför tanken på att borra sig djupare.

För ”röd” syftar förstås också på pubertetens upphetsade lustkänslor och på menstruation, ämnen filmen tassar kring som katten vid en het gröt. Ordet ”mens” nämns inte ens, utan illustreras enbart av att mamma Ming (Sandra Oh) dyker upp i skolan med ett paket tamponger som får Meilin att nästan dö av skam. En kul scen, om filmen hade gjorts för hundra år sedan.

Meilins lustimpulser gestaltar man i kyska bilder på pojkar stigna direkt ur en reklamfilm för schampo och drömmen om att se ett skivbolagspaketerat pojkband. Inslagen ska förstås vara rörande och komiska, men de framstår som deprimerande slätstrukna eftersom huvudpersonens känslor av att vara ung och kåt inte är hennes egna. Röd har strömlinjeformat dem efter färdiga konsumtionsmönster, vilket är anmärkningsvärt med tanke på animationsfilmens unika möjligheter att skildra personliga upplevelser.

Storyns centrala gags är att Meilin förvandlas till en gullig röd panda när hon blir arg, glad eller sentimental. Igen faller man alltså tillbaka på en föråldrad skamkultur inför den pockande könsdriften, snällifierar den intill menlöshet. Det står i skarp kontrast till tidigare tonårsfilmer på temat, som kultrullen Ginger Snaps om en tjej som förvandlas till en blodtörstig varulv efter sin första menstruation.

Ok, Röd är en familjefilm. Men med tanke på Pixars stolta historia av tematiskt och konstnärligt djärva satsningar är den ett oroande tecken på bolagets gradvisa förändring efter Disney-koncernens uppköp 2006.