BIO. DRAMA/KOMEDI. Mexiko, 2022. Bardo, falsa crónica de unas cuantas verdades. Regi: Alejandro G. Iñárritu. Med: Daniel Giménez Cacho, Griselda Siciliani, Ximena Lamadrid, Íker Sánchez Solano, Francisco Rubio. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.39. Netflix-premiär: 16 december.
Självupptagenhet gränsande till inkrökthet har blivit vår tids folksjukdom. I Alejandro G. Iñárritus Bardo (”skald” på svenska) tar den gestalt i regissörens alter masturbationsego, den prisbelönta journalisten och dokumentärfilmaren Silverio Gama (Daniel Giménez Cacho). Och mer än så i denna lätt förtäckta, metafilmiskt överspända självbiografi.
Filmen signalerar att denna ”en osann berättelse om en handfull sanningar” inte bara kretsar kring Gama. Den är också är regisserad av honom, redigerad och tillrättalagd i hans fantasi. En ostyrigare version av Federico Fellinis 8½ (1963) och med ett horn i sidan till alla förment missunnsamma belackare, förkroppsligade av den snaskige pratshowstjärnan Luis (Francisco Rubio).
Typiskt för många konstnärsporträtt tvingas den familjelate Gamas konfronteras med sina försummade tonårsbarn, Camila (Ximena Lamadrid) och Lorenzo (Íker Sánchez Solano), och trofasta hustru Lucía (Griselda Siciliani). Men knappt nuddar handlingen vid smärtpunkterna innan alla försonas i ett medryckande dansnummer under en fest för att fira Gamas journalistpris. Scenen är dynamiskt koreograferad med Darius Khondjis filmkamera virvlande omkring mitt på dansgolvet med ett extremt vidvinkelobjektiv som får hela rummet att gunga. Mycket till scener ur ett äktenskap eller självkritisk introspektion blir det emellertid inte.
Historien spretar ideligen ut i sidospår som både svär mot filmens lättsamma ton och stannar vid några ytliga betraktelser. Bland annat när USA:s krig mot Mexiko 1846–1848 bryter in i en scen eller när Gama under en nattvandring i huvudstaden pratar med conquistadoren Hérnan Cortés högst upp på en tempelpyramid fylld av döda azteker.
De enda inslagen med komiskt bett är rapporterna om Jeff Bezos köp av Baja California, halvön som sticker ner i Mexikos territorialvatten från USA:s sydvästkust. Inte särskilt otroligt efter Donald Trumps förslag om att USA skulle köpa Grönland.
Bardo är något för dig som vill spendera två timmar och fyrtio minuter i någon annans fladdriga och självbelåtna tankevärld. Tvärtemot undertiteln är filmen inte en berättelse utan snarare ett sinnestillstånd, tyvärr ett frustrerande banalt sådant regissörens flertal Oscarspriser till trots.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-11-18.
