USA 2021. Regi: Andy Serkis. Med: Tom Hardy, Woody Harrelson, Michelle Williams, Naomie Harris, Reid Scott. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.37.
I ett nummer av British Journal of Psychiatry från 1984 finns en artikel om ett säreget fall från några år tidigare på Royal Melbourne Hospital. En man som tidigare behandlats för psykiska problem kom in med en skottskada i huvudet. När han opererats och vaknat till liv berättade han att skadan var resultatet av ett försök skjuta bort ett andra huvud som velat ta kontroll över honom.
Ungefär så ter sig också vardagen för den San Francisco-baserade journalisten Eddie Brock (Tom Hardy), låst i en inre fejd med sin symbiont, den människoätande lustigkurren Venom. Ständigt morrar den nattsvarta varelsen med skrovlig barytonröst sina blodtörstiga lockelser i Eddie öra: Varför inte mosa den där skurken till köttfärs? Eller ännu hellre, varför inte slita skallen av honom och äta hans hjärna till middag?
Venom: Let There Be Carnage är en Jekyll och Hyde-historia som kompisfilm där huvudpersonen och hans inre monster – idag inte helt olikt ett nättroll – gnatar på varandra likt ett gammalt gift par. På slitet recept ska de bekämpa sina än värre spegelbilder. Filmens skurk, seriemördaren Cletus Kasady (Woody Harrelson), när nämligen en om möjligt än brutalare antropofag symbiont i sin barm: knallröda Carnage.
Som om det inte var nog, har antagonisterna var sin försummad fästmö: präktiga advokaten Anne (Michelle Williams) respektive superskrikande mutanten Frances (Naomie Harris). Om Woody Allen regisserat, skulle vi sett triangelparen på terapisoffan hos någon psykolog. Nu blir ultravåldet i stället ventilen för de båda männen och deras sällskapsodjur.
Såväl Tom Hardy som regissören Andy Serkis har täljt guld ur rollfigurer med kluvna själar, som titelpersonen i Nicolas Winding-Refns BRONSON respektive Gollum i Peter Jacksons SAGAN OM RINGEN-filmer. Venom: Let There Be Carnage är ett försök till skräckkomedi på temat. Ett platt försök i händerna på stjärnan Tom Hardy som manusförfattare i par med Kelly Marcel, känd för den ofrivilligt komiska FIFTY SHADES OF GREY.
En scen står ut från den rutinmässiga upptakten till antagonisternas slutstrid. Det är då Venom på egen hand smiter ut på stan till ett hbtq-disco med karnevaltema för att triumfatoriskt deklarera: ”Jag är ute ur Eddie-garderoben.” Roligare än så blir det inte i denna korta parentes, lika fumligt idélös som resten av handlingen.
© Michael Tapper, 2021. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2021-10-20.