Sacred Cow

USA 202. Regi: Diana Rodgers. Berättare: Nick Offerman. Med: Mark Hyman, Lierre Keith, Patrick Holden, Zoë Harcombe. Längd: 1.20. Premiär: 2020-01-05.

Undertiteln till Sacred Cow är en programförklaring: The Nutritional, Environmental and Ethical Case for Better Meat, alltså ”de näringsmässiga, miljömässiga och etiska argumenten för bättre kött”. Det är en dokumentär som debattinlägg för en ny matproduktion bortom såväl den storskaliga industri som växte fram efter andra världskriget som den veganska drömmen om en värld där inga djur dödas.

Kritiken mot jordbruks- och livsmedelsoligopolen och har skildrats i tidigare dokumentärer, som King Corn (2007), FOOD INC. (2009) och Netflix-serien Rotten (2019) samt ett otal böcker. Det perspektivet går Sacred Cow helt förbi för att fokusera på småskaliga jordbruk som strävar efter ekologisk hållbarhet. Från den horisonten gör regidebutanten Diane Rodgers ett både moralfilosofiskt och näringsfysiologiskt inlägg i debatten om köttätande.

 

Undantaget jordbrukskoncerner som Monsanto och livsmedelsjättar som Unilever är det nog få som invänder mot sakframställningen av problemen med det industriella jordbruket. Bilder från storskaliga uppfödningsfabriker och löpandebandsslakt av levande djur har upprört konsumenter. Giftmarinerade monokulturer av grödor bidrar till skogsskövlingen och massdöden av pollinerande insekter. Vår matproduktion är paradoxalt nog idag ett av de största hoten mot vår framtida överlevnad.

Frågan är dock om det småskaliga jordbruket är lösningen i en urbaniserad värld som tickar mot elva miljarder invånare. Visionen är en lockande fortsättning på dokumentären Våran lilla bondgård (The Biggest Little Farm, 2018; se SVT Play), men i så fall krävs radikalt nya politiska vindar för att vända samhällsutvecklingen. Skulle dagens stadsbor, som gärna ser landsbygd på tv men svimmar av akut koskräck i en lada, vara beredda att väcka liv i gamla ödegårdar?

Än mer kontroversiellt är filmens argument för fortsatt köttätande. Här kontrar man de näringsfysiologiska argumenten i den omdebatterade Netflix-dokumentären ”The game changers” (2018), i vilken bland andra Arnold Schwarzenegger håller brandtal för att vegetarisk kost är bra för alla – även hårdtränande idrottare med stort proteinbehov. Mot den bilden ställer Sacred Cow näringsexperter och debattörer som argumenterar för att köttätande är en naturlig del av den allätande människans kost i vår långa historia som jägare. Med särskild betydelse för barnens utveckling.

Men under de senaste 10 000 åren – än mer så de senaste 100 åren – har människan ställt om till en helt annan livsstil än våra förfäder under den äldre stenåldern. Och även om många av välfärdssjukdomarna kan förklaras med att vi äter för mycket och dessutom alltmer av processad mat från snabbmatskedjor och halvfabrikat i affären, så borde vi lägga om kosthållningen också av andra skäl. Inte nödvändigtvis moraliska; människan är trots allt ett djur bland andra och växter är knappast mindre värda som livsform.

 

Däremot lever vi i klimatförändringens och den sjätte massutrotningens tid, vilket tvingar oss till radikala åtgärder för att säkra mänsklighetens framtid. Därför räcker det inte att, som Sacred Cow, måla rosenröda drömmar om bondgårdar som ser ut som på farfars tid. Det krävs politiska krafttag – också från oss konsumenter i våra dagliga val av inköp – för att tvinga fram en livsmedelsproduktion som vi bokstavligen kan leva med.

© Michael Tapper, 2021. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2021-01-12.