A Quiet Place, Part II – Michael Tapper

USA 2020. Regi: John Krasinski. Med: Emily Blunt, Cillian Murphy, Millicent Simmonds, Djimon Hounsou. Åldergräns: 15 år. Längd: 1.37.

Biosuccén för den första A QUIET PLACE (2018) har gett regissören och manusförfattaren John Krasinsky idén om att starta en lukrativ franchise för sig och hustrun-stjärnan Emily Blunt. Det blir tydligt när slutet på del 2 signalerar att vi bara är i början på en lång rad chock-skjut-och-spring-filmer under det etablerade varumärket.

Missförstå mig rätt. Del 2 har både duktiga skådespelare och gediget regihantverk. Även den mest förhärdade genreentusiasten kommer att hoppa till i biofåtöljen under spänningsscenerna. Faktiskt är uppföljaren på flera sätt bättre än den första.

Den skickligare klippningen har gett mer fart och schvung i actioninslagen. Och Krasinski har blivit bättre på att spela på våra thrillersträngar genom skickligt samspel mellan kamerans placering och användningen av diskreta ljud i bions surroundsystem.

Som halvannan timmes spökhusvandring är filmen värd en biobiljett. Men den blir aldrig mer än en nöjesfältsattraktion.

Krasinsky har inga intressanta tankar om monstren, deras motiv eller om människans sista dagar på jorden. H.G. Wells roman Världarnas krig (War of the Worlds, 1898) vände kolonialismens fasor mot det brittiska imperiet själv. Don Siegels film Världsrymden anfaller (Invasion of the Body Snatchers, 1956) spelade på samtidens skräck för såväl ryktena om kommunismens hjärntvätt som konsumtionssamhällets själlösa likriktning. A Quiet Place, Part II kommenterar just ingenting alls.

Och monstren ter sig bara löjligare ju mer man funderar över dem. Möjligen kan någon grinig flerfamiljshusgranne med tinnitus förstå varför en högteknologisk civilisation färdas ljusår genom rymden för att slita den väsnande mänskligheten i stycken. Men att hålla aggressionsångan uppe under hela färden, tyder det verkligen på någon sofistikerad intelligens? Att dessutom anfalla enbart med tänder och klor förefaller inte heller som någon match för dagens mänskliga vapensystem.

Ändå skulle det inte förvåna om jag på min dödsbädd hörde talas om en A Quiet Place, Part 35, då jakten går med rullatorer för huvudpersonerna, monster som människor.