Wendy

USA 2020. Regi: Benh Zeitlin. Med: Devin France, Yashua Mack, Gage Naquin, Gavin Naquin, Ahmad Cage. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.51.

Åtta år efter genombrottet med den mångfaldigt prisbelönta Beasts of the Southern Wild återvänder Benh Zeitlin till bioduken med den närbesläktade äventyrsfilmen Wendy. Berättelsen utspelas återigen i det fattiga men sagoaktiga amerikanska Södern som fastnat någonstans mellan Mark Twains 1800-tal och nutiden. Ramverket har Zeitlin hämtat från J.M. Barries Peter Pan och har byggt på med referenser till både Huckleberry Finn och Greta Thunberg för att forma en magisk-realistisk berättelse om barnen som världens räddning.

Handlingen börjar på en risig sylta byggd av stekflott och skräpvirke kloss intill järnvägen i en byhåla som skulle kunna heta Hopplöshet. Här kämpar mamma Angela (Shay Walker) bakom disken för att överleva. Rädd att gå i hennes fotspår rymmer tioåriga dottern Wendy (Devin France) på ett i natten förbipasserande godståg med de några år äldre tvillingbröderna James och Douglas (Gavin och Gage Naquin). Ombord möter de Peter (Yashua Mack), som tar dem till en enslig vulkanö – ett Landet Ingenstans långt borta från vuxensamhällets normer och befolkat av barn som aldrig växer upp.

Vid ankomsten känner Wendy att hon blivit kallad dit. Av vem förstår vi när hon möter den havsvarelse barnen kallar ”mamma” och vars gejserfrustningar ger upphov till vulkanens utbrott. Inspirationen till denna märkliga gudomlighet har Zeitlin sannolikt hämtat från den grekiska antikens modergudinna Rhea, som räddade Zeus, Poseidon och andra av sina barn från att ätas av maken Kronos – titanen som härskade över tiden.

För så snart Wendy träffar på vuxna på ön upptäcker vi att de är Peter Pans åldrade ”lost boys” som av hopplöshet och bitterhet förlorat sin ungdom, tappat lusten för bekymmersfria lekar och äventyr och förvisats till ett livlöst ödeland av aska och sten. När en av pojkarna i Wendys krets smittas av ålderdomens förbannelse kläcker han idén om att äta ”mamma” eftersom hon trots allt är ungdomens källa. Och vilket bete kan vara bättre än hennes skyddslingar: barnen, mänsklighetens framtid?

Receptet i “Wendy” är detsamma som i Beasts of the Southern Wild: äventyrsberättelse med new age-andliga övertoner plus barn i huvudrollerna plus ett tydligt miljöbudskap. Förvånande med tanke på det långa glappet mellan filmerna. Varför göra om i stort sett samma film igen? Sannolikt för att rapporterna om såväl klimatförändringarna som den biologiska mångfalden har blivit alltmer akuta och att de enda som gjort mer än att höja på ögonbrynen är Greta Thunberg och den globala miljörörelse av ungdomar hon satte igång.

Barries Wendy blir här Gretas tvillingsjäl, den som med öppet sinne får kontakt med Moder Jord och förstår vad som behöver göras för att rädda henne. En rörande tanke om vår planet som dock tar gestalt i ett vulkaniskt havsdjupsmonster snarlikt gamla familjebiblars illustrationer av Leviatan eller en Sauron med fenor. Det lär inte smälta många publikhjärtan.

Desto bättre är Zeitlins livfulla regi av barnen och inspirerade val av dramatiska inspelningsplatser som kameran smeker i vackra bilder. På filmdebutanten Devin Frances och norske filmfotografen Sturla Brandt Grøvlens respektive CV kommer Wendy säkert att öppna dörrar i Hollywood. Till sin nästa film borde däremot Zeitlin anlita en annan manusförfattare än sig själv, någon som kan matcha hans kvaliteter som regissör.

© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-10-02.