Volition – Michael Tapper

Kanada 2019. Regi: Tony Dean Smith. Med: Adrian Glynn Morran, Magda Apanowicz, John och Frank Cassini, Aleks Paunovic. Längd: 1.31.

I Annie Hall (1977) överväger Woody Allens huvudperson att ta livet av sig eftersom han blivit deprimerad av Nietzsches tankar om livet som en ständig upprepningsprocess. Synska huvudpersonen James (Adrian Glynn McMorran) i Voliotion lever Nietzsches idé på bokstavligast tänkbara sätt. Något självmord behöver han emellertid aldrig fundera över eftersom han sedan länge hemsöks av en vision om sin egen död i ett blodigt mord.

Följaktligen har han resignerat till ett dagdrivarliv med påhugg för gangstern Ray (John Cassini), det senaste är att hjälpa denne sälja en näve afrikanska blodsdiamanter. Märkligt nog får James inga föraningar om den intrighärva med gangsterns kusin Sal (Frank Cassini) och dennes torped Terry (Aleks Paunovic) han ska hamna i. Men väl insyltad i katt-och-råttaleken bestämmer han sig för att av ren viljekraft (titelns ”volition”) försöka ändra historiens gång, särskilt som han i samma veva träffar hemlösa Angela (Magda Apanowicz) och ljuva känslor uppstår – om än, talande nog, utan syner från framtiden.

Det som till en början ser ut som en gangsterfilm med paranormala inslag utvecklas snart till en science fiction-story där James reser fram och tillbaka i tiden för att försöka ändra historiens gång. Samma problem uppstår som i tidigare tidsreseskildringar, exempelvis Tillbaka till framtiden-filmerna (Back to the Future I–III, 1985–90) och lågbudgetpärlan PRIMER (2004): huvudpersonen möter sig själv och medverkar till snarare än stoppar den kedja av händelser som leder fram till katastrofen han sett för sitt inre öga.

Berättelsens fantastiska premisser är skakigt konstruerade i kvasivetenskaplig förpackning, den kritiske åskådaren får ha en räknare för att hålla koll på alla brister i händelsekedjan och slutet är svagt. Samtidigt bjuder denna lågbudgetproduktion, inspelad i Vancouver, på en originell blandning av socialrealistisk nyfattigdomsskildring, klassiska science fiction-grepp och en knasig thrillerintrig med gangstrar från genrens begåvningsreserv. Och den har en av filmhistoriens sluskigaste antihjältar i McMorrans gestaltning.

För femtio år sedan hade Volition varit given på den nordamerikanska grindhouserepertoaren, tio år senare ett oväntat fynd i actionhyllan i en svensk videobutik. Den är långt ifrån en oslipad diamant men värd en regnig tisdagseftermiddag i ett sommarkallt hemester-Sverige.