USA 2020. Regi: Dave Franco. Med: Dan Stevens, Alison Brie, Sheila Vand, Jeremy Allen White. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.28.
Till sinistra toner svävar kameran över filmtitelns semesterställe till uthyrning, en ensligt belägen lyxvilla vid norra Kaliforniens klippkust. Skräckfilmspremisserna förefaller malplacerade då huset ser ut att ha hämtats från husporrtidningen Sköna hem. Den slätstrukna arkitekturen är möjligen en trist konsumtionssymbol, men kalla kårar får man snarare av tanken på hyrkostnaden.
I efterhand tycks öppningsbilden välfunnen. Filmen hade sannolikt inte fått någon finansiering om regissören-medförfattaren inte varit stjärnan James Francos bror. Man tycker synd om skådespelarna, som förgäves söker gjuta liv i sina respektive pappfigurer. Dan Stevens från Downton Abby spelar den självgoda karriäristen Charlie, sambo med klämkäcka Michelle (Alison Brie, Glow) och arbetskamrat med kontorets begåvade nytillskott Mina (Sheila Wand, Argo) – som har ihop det med Charlies korkade slackerbror Josh (Jeremy Allen White, Shameless).
Redan i inledningsscenen, då Charlie och Mina jobbflirtar inför tanken på att fira helg tillsammans i huset när Josh klampar in, förstår vi vartåt intrigen barkar. Ändå lever man som åskådare länge på hoppet om en bättre film när en vardagsrasistisk komplikation introduceras och kameran glider iväg i voyeuristiska bildvinklar till spänningsladdade tystnader. Hade filmmakarna vågat stanna vid ett svartsjukedrama som spårar ur kunde berättelsen tagit en intressant vändning.
I stället dyker Jason Vorhees okände son upp i Buttericksmask som en gubben-i-lådan. Och plötsligt förvandlas första timmen till en transportsträcka mot ett Fredagen den 13:e-mekaniskt slutackord på slakthuspiano. Slappt och fantasilöst.
© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-07-24.
