So Long, My Son

Kina 2019. Dijiutianchang. Regi: Wang Xiaoshuai. Med: Wang Jingchun, Yong Mei, Qi Xi, Wang Yuan. Åldersgräns: 15 år. Längd: 3.05.

Liksom sin mer berömde kollega Jia Zhangke (A TOUCH OF SIN, 2013), tillhör Wang Xiaoshuai (Beijing Bicycle, 2001) den sjätte generationens kinesiska filmregissörer, de som efter massakern på Himmelska fridens torg började göra film på låg budget utanför den regimkontrollerade filmbranschen. Deras filmer skildrar kärva och ofta osmickrande porträtt av den kinesiska tigerekonomins skuggsida. Så är också fallet med So Long, My Son, ett drygt tre timmar långt epos om söndringen av en vänkrets under landets omställning till marknadsekonomi efter 1978.

Filmen börjar med tragedin som slår in en kil mellan två fabriksarbetarfamiljer, huvudpersonerna Liu Yaojun (Wang Jingchun) och Wang Liyun (Yong Mei) och deras grannar, partifunktionären Li Haiyan (Liya Ai) och hennes man Shen Yingming (Xu Chen). Sedan hoppar handlingen femton år fram i tiden, då Liu och Wang flytt hemstaden för att leva på samhällets botten någonstans i södra Kina.

Paret har nu adopterat en grabb som de kallar Xingxing, samma namn som på deras egen döde pojke. Ställda inför adoptivpojkens tonårsuppror börjar Liu och Wangs rannsaka händelserna som en gång drev dem på flykten. Återblickar som hoppar fram och tillbaka i tiden rekonstruerar förloppet. Lite förvirrande till att börja med, men den uthållige åskådaren belönas med en intressant inblick i Kinas moderna historia betraktad från fabriksgolvet.

Själva handlingen är ett tårdrypande melodrama av bekant snitt, men i bakgrunden pågår något betydligt intressantare: landets omställning till partikontrollerad nyliberalism med massarbetslöshet och enorma klasskillnader som följd. Bland annat är vi med om ett kaotiskt möte på fabriken i slutet av 1980-talet, då ledningen aviserar massuppsägningar till de församlade arbetarnas ilska och förtvivlan.

Mot slutet av filmen ser vi hur den tidigare politruken Li och hennes make blivit vinnarna i den nya ekonomin. Genom förmånliga statliga villkor har de kunnat bygga upp kapitalistiska företag och fått en plats i Kinas nya överklass. En skarp kontrast till makarna Liu och Wangs livsvillkor.

So Long, My Son saknar inte longörer och falskklingande inslag, som den unga skönheten Molis (Qi Xi) förälskelse i Liu. Men som helhet ger filmen en ovanligt rättfram och gripande skildring av brytningstiden mellan Mao Zedongs och Deng Xiaopings Kina.

© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-01-17.