Jojo Rabbit

Tjeckien/Nya Zeeland/USA 2019. Regi: Taika Waititi. Med: Roman Griffin Davis, Thomasin McKenzie, Scarlett Johansson, Taika Waititi, Sam Rockwell. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.48.

Taika Waititis (What We Do in the Shadows, 2014) nya film Jojo Rabbit bygger på Christine Leunens bästsäljarroman Caging Skies (2008) och handlar om tioårige hitlerjugendscouten Johannes ”Jojo” Betzler (Roman Griffin Davis) omtumlande liv under Nazitysklands sista skälvande år. Han är den söta och snälla men lika missanpassade kusinen till David Bennents monstruösa Oskar i Blecktrumman (Die Blechtrommel, 1979).  Kärleken till Adolf Hitlers mordiska ideologi är inte bara obesvarad utan öppet föraktad när han varken kan eller vill döda en hare på ett Deutsches Jungvolk-läger och därför mobbas som ”Jojo Rabbit”.

För att bearbeta sin oförmåga som arisk krigare uppfinner han låtsaskompisen Hitler, spelad av regissören själv som en knäppgöksversion av Benjamin Syrsa. Processen kompliceras emellertid av att hans snälla mamma Rosie (Scarlett Johansson) i hemlighet arbetar för motståndsrörelsen och har gömt tonåriga judinnan Elsa (Thomasin McKenzie) i väggen till avlidna dottern Inges rum. När Jojo hittar Elsa inleder de en skakig syskonrelation präglad av ömsom rädsla och misstro, ömsom kärlek och hopp.

Jojos slitning mellan Adolf och Elsa är förstås en kamp om hans själ och hade sannolikt fått ett vassare bett om den gjorts strax efter andra världskriget. Nu vadderas berättelsen in i en jolmig sentimentalitet med förutsägbar utgång. Perfekt för en publik som inte vill konfronteras med allvaret i eller konsekvenserna av den kriminella avhumanisering som ledde till Förintelsen.

Samtliga av filmens nazister verkar nämligen ha rekryterats från en cirkus med intellektuell lyteskomik som sin specialitet. För femtioelfte gången gör Sam Rockwell sin patenterade tokstolle, nu som alkoholiserad krigsveteran och smygtransa besatt av att designa den perfekta primadonnauniformen. Hans högra hand är den om möjligt än mer korkade brutalvalkyrian Rahm (Rebel Wilson).

Jojo Rabbit är en film som så gärna vill vara angelägen, få oss att både skratta åt och rasa över Nazitysklands banala ondska. Naziclowner har vi emellertid sett nog av i filmhistorien, vulgärkomiskt mest lyckat i Mel Brooks Det våras för Hitler (The Producers, 1968) och grindhousesuccén Ilsa, She-wolf of the SS (1975). Vad biorepertoaren hade behövt är en film som vågar ta itu med dagens rasisttroll, högerterrorister och låtsasdemokratiska kostymnazister.

© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-01-10.