USA 2020 Regi Jason Woliner Manus Peter Baynam, Sacha Baron Cohen, Jena Friedman, Anthony Hines, Lee Kern, Dan Mazer, Erica Rivinoja, Dan Swimer Foto Luke Geissbühler Klipp Craig Alpert, Michael Giambra, James Thomas Musik Erran Baron Cohen Med Sacha Baron Cohen Borat Margaret Sagdijev Maria Bakalova Tutar Sagdijeva Dani Popescu premiärminister Nazarbajev Tom Hanks Tom Hanks Alin Popa Huey Lewis / Jeffrey Epstein Sagdijev Producenter Sacha Baron Cohen, Anthony Hines, Monica Levinson Produktionsbolag Four by Two Films, Oak Springs för Amazon Studions Längd 1.36 Premiär på Prime Video 2020-10-23.
Det är ingen slump att Sacha Baron Cohen spelade Abbie Hoffman i Netflix-filmen The Trial of the Chicago 7. Hans pseudodokumentära rollfigurer Ali G, Brüno och Borat använder sig av samma politiska teatertekniker som Hoffman och Jerry Rubin gjorde på 1960-talet, ofta i spontana direkta aktioner inför och ibland med en ovetande publik av medborgare. Problemet i Cohens fall är att han har ett kamerateam i hasorna, vilket omedelbart ställer frågan om vad som är spontant och dokumentärt respektive vad som är skrivet och regisserat.
Än mer tillspetsat blir problemet nu, när han 14 år senare återvänder till USA som en kändis från förra filmen. Men ett större dilemma för honom som komiker är att den nya filmen lider av samma problem som BORAT (2006): den är varken komisk eller slagkraftig nog för att bli ett debattinlägg i amerikansk politik, än mindre ett tidsdokument som historiker kommer att referera till i framtiden. Borat 2 är helt enkelt ogenomtänkt, intellektuellt flack och, ja faktiskt, feg.
Till att börja med är filmen, som föregångaren, en serie sketcher upphängda på en tunn road movie-tråd snarare än en sammanhållen berättelse. Upptåg på Trump-möten blandas med samtal med mer eller mindre konspirationsstolliga anhängare utan att vi som åskådare får intrycket av att Cohen har något djupare ärende annat än att ge oss en freakshow. Hans ”budskap”, om något, är snarare att visa hur korkad den konservativa amerikanen på gatan är än att belysa maktstrukturerna bakom den nyfascistiska alt right-högern.
Var är Trumps finansiärer, som industrifamiljen Koch, ideologiska stödtrupper, som ex-Ku Klux Klan-ledaren David Duke och Steve Bannon, eller lojala högerextrema milisstyrkor som Proud Boys och Oath Keepers? Att ge sig på folk i svansen eller periferin snarare än huvudet på högerkrafterna ger bara billiga och lättköpta poänger, något för de bildade högre klasserna att skratta nedlåtande åt. Det vill säga ännu ett exempel på att sparka neråt som bekräftar Trump-kampanjens hatpropaganda om en liberal maktelit som betraktar politikens gräsrötter som löjliga ”deplorables”.
Faktiskt överskuggas Cohen i Borat 2 av sin sidekick, 15-åriga dottern Tutar i otyglad gestaltning av den 24-åriga bulgariska skådespelaren Maria Bakalova. Tutar är filmtitelns ”prodigious bribe to American regime”, alltså Borats present – underförstått: sexslav – till den fundamentalistkristne vicepresidenten Mike Pence, som blivit föremål för otaliga protestaktioner från feminister klädda som huvudpersonerna i tv-serien The Handmaid’s Tale (2017– ). Hennes förebild är troféhustrun Melania Trump, som figurerar i en smårolig animation byggd på Disneys Skönheten och odjuret (1991). Den är gjord för filmen och utgör en referensram för Tutars egna vulgariteter.
Bakalova står för filmens två mest lyckade scener: Ett dansnummer på far-dotter-balen Macon i Georgia – alla incestuösa undertoner ringer alarmerande – som går överstyr när hon hissar upp klänningen över anständighetsgränsen. Och förstås den internationellt uppmärksammade kuppen då hon lockar in Trumps advokat och ständige påhejare Rudy Giuliano på ett hotellrum, där han börjar spela fickpingis med henne i kikarsiktet. Det sistnämnda kan möjligen påverka valet genom att påminna många väljare om den råa sexism som faktiskt utgör grunden för Trump och hans anhängares politiska kontrarevolution.
Annars är det en tam tillställning där Cohen som Borat hamrar in sina sedan 14 år övertydliga knivstick mot Den Stora Amerikanska Dumheten med pålhammare. En betydligt mer drabbande film som också släppts inför valet i den sargade amerikanska demokratin är i så fall Alex Gibney, Ophelia Harutyunyan och Suzanne Hillingers dokumentär Totally Under Control. En svidande vidräkning med Vita Husets antivetenskapliga vanskötsel av den coronapandemi som just nu slår statistiska rekord i antalet smittade och döda per vecka. Den kastar ljus på Trumps försvagning av vetenskapssamhällets ställning, såväl ekonomiskt som politiskt, till följd av hans krig mot verkligheten. Förhoppningsvis kommer filmen inom kort även till svenska digitala plattformar.
© Michael Tapper, 2020. Publicerad 2020-10-24. Endast på hemsidan michaeltapper.se.
