Tre sekunder – Michael Tapper

Storbritannien 2019. The Informer. Regi: Andrea Di Stefano. Medverkande: Joel Kinnaman, Rosamund Pike, Ana de Armas, Eugene Lipinski, Clive Owen, Lonnie ”Common” Lynn. Åldersgräns. 15 år. Längd: 1.53.

Anders Roslund och Börge Hellströms succéroman Tre sekunder (2009) blev ett hett byte för Hollywood, om än filmrättigheterna senare såldes vidare från 20th Century Fox till brittiska Thunder Road. Handlingen, byggd på det verkliga fallet Peter Rätz, är en moraliskt komplex och dramatiskt intrikat nagelbitare från första till sista sidan. Berättelsens dubbelporträtt av utbrända kriminalpolisen Ewert Grens och informatören Piet Hoffman – dödsmärkt av polismyndigheten som angett honom för knarkligan han infiltrerat – är som gjord för film.

Dessvärre har bioaktuella Tre sekunder i regi av Andrea Di Stefano (Escobar: Paradise Lost, 2014), efter manus av Di Stefano, Matt Cook (Angel has fallen, 2019) och Rowan Joffe (28 VECKOR SENARE, 2007), bara behållit huvuddragen i halva berättelsen, den om Hoffmann – här: Pete Koslow (Joel Kinnaman). Mycket av det som gjorde att romanen stack ut från mängden av kriminalhistorier med actionraffel har slipats bort och gjort filmatiseringen medioker, sevärd främst tack vare Kinnamans energiska rollprestation. I övrigt är rollgalleriet svagt, ibland pinsamt stereotypt.

Värst råkar Hoffmans fru Zofia ut när hon blir Sofia (Ana de Armas), en fortsättning på porträttet av digitala kåtfantasin Joi som de Armas spelade i BLADE RUNNER 2049 (2017) men nu med långt mindre personlighet och betydelse för storyn. Grens (Common) är kvar till namnet i handlingen men har förvandlats till en blekare kopia på Shaft och förpassats till birollsgalleriet som New York-snut. I stället har FBI-agenten Wilcox (Rosamund Pike), filmens motsvarighet till romanens informatörhanterare Erik Wilson, flyttats fram till att bli filmens andra huvudperson.

Omstöpningen av i stort sett allt förvandlar filmen Tre sekunder till en ordinär, bitvis spännande men allt annat än originell, thriller om ett undercoverjobb som går snett. Till och med originaltitelns ”tre sekunder” har fått en ny och för storyn mindre laddad innebörd. Den enda förbättringen i förhållande till förlagan är Eugene Lipinskis lågmälda men hotfulla gestaltning av knarkkungen Klimek (oförklarligt omdöpt från romanens Wojtek).

Andra halvan av handlingen utspelas på New York-fängelset Bale Hill, gestaltad av ett nerlagt fängelse i brittiska Gloucester. Här bidrar en samling övertygande skådespelare i rollerna som kåkfarare till att thrillerskruvarna dras åt i svettiga och våldsamma scener. Finalen blir däremot en pinsam historia, en obegripligt lättgenomskådad, rent av helfnoskig, ersättning för den raffinerade plan som romanens Hoffman iscensätter.

Kriminalgenreälskaren kan bara hoppas på en framtida nyinspelning som gör Tre sekunder rättvisa. Varför inte en tv-version i miniserieformat? Roslund & Hellströms välskrivna bladvändare förtjänar en bättre filmatisering än den här.