USA 2019. Regi: John Lee Hancock. Medverkande: Kevin Costner, Woody Harrelson, Kim Dickens, Emily Brobst, Kathy Bates. Längd: 2.12. Premiär på Netflix: 2019-03-29.
År 1967 landade Bonnie och Clyde (Bonnie and Clyde) som en smocka mitt i nyllet på ett i alla bemärkelser ålderstiget Hollywood. Regissören Arthur Penns nya vågen-muskulösa filmberättande blev en konstnärlig vitamininjektion som rivstartade 1970-talets förnyelse. Warren Beatty och Faye Dunaways ungdomsrebelliska gangsterduo som sket i traditionerna och sköt auktoriteterna bäddade för filmens framgång hos rock’n’roll-generationen.
51 år senare kommer The Highwaymen som en revisionistisk replik, konstnärligt och historiskt. Bonnie och Clyde är nu degenererade psykopater med ”mörka själar” medan hjältarna är de två griniga gamla gubbarna som efter fyra månaders spaning sköt ihjäl dem med 130 skott i ett fegt bakhåll: Texas Rangers-veteranerna Frank Hamer (Kevin Costner) och Maney Gault (Woody Harrelson). De hatar inte bara gangstrar utan hela den moderna världen, den som dragit in deras licens att döda det vita amerikanska samhällets fiender: indianer, mexikaner och annat slödder.
Regissören John Lee Hancock stämmer in i jämmerlåten med ett berättande lika söligt och andtrutet som när huvudsnutarna i en scen försöker hinna ikapp en flyende yngling. Långa transportsträckor och ointressanta utvikningar lägger en timme till den tunnkavlade storyn.
Vad värre är att filmen innehåller en rad vederlagda vittnesmål och myter i fallet. Som att Bonnie Parkers (Emily Brobst) med förtjusning skulle ha avrättat en skadeskjuten polis med ett gevärsskott rakt i ansiktet. Eller att Frank Hamer under bakhållet skulle ha gett gangsterduon en chans att ge upp bara för att tvingas öppna eld när de sträckte sig efter sina vapen. Allra mest stötande är skönmålningen av Louisianas poliskår – ökänd för sin korruption och sina nära band till Ku Klux Klan – som moraliskt rättrådiga scouter.
© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2019-03-29.