Storbritannien/Kanada/USA 2019. The Addams Family. Regi: Greg Tiernan, Conrad Vernon. Röster i originalversionen: Oscar Isaac, Charlize Theron, Chloë Grace Moretz. Svenska röster: Amanda Lind, Felipe Leiva, Fredrik Dorsin. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.27.
2019 års Familjen Addams är berättelsen om hur monsterfamiljen söker en fristad från förföljelse i ett nutida småstads-USA bara för att där möta samma trångsynthet, hat och våld som man flydde ifrån. En passande berättelse för vår tids repris på historiska övergrepp alltså, om det inte vore för att iscensättningen snabbt slätar över alla dramatiska komplikationer. Därmed besväras publiken varken med att gnugga sina geniknölar eller rannsaka sina samveten.
Konstnärligt går man tillbaka till serietecknaren Charles Addams originalbilder men färglägger alla utom storasyster Wednesday, filmens huvudperson. Man återbördar bläckfisken Aristoteles till familjen, och eftersom det är en MGM-produktion så hoppar även firmamärkets lejon in som husdjur i handlingen. De djärvaste egna påhitten är annars att Wednesday har fått hängsnaror i sina flätor och att vi lär känna betjänten Lurch som en rymling från ett rättspsykiatriskt sjukhus.
Det finns ett fåtal gags för vuxna, exempelvis då vi ser den avhuggna hjälpande handen Thing kolla på fotporr i datorn eller när mamma Morticia får det griniga spökhuset på bättre morgonhumör genom att servera det nybryggt kaffe i toaletten. Saknas gör emellertid den elegant vitsiga dialogen och den svarta humor med politisk udd som utmärkte såväl den tecknade serien som 1960-talets tv-serie och 1990-talets två spelfilmer.
Minns den briljanta scenen i Den heliga familjen Addams (Addams Family Values, 1993) då Wednesday tvingas spela Pocahontas i en pjäs om tacksägelsedagens försoningsfest mellan ursprungsbefolkningen och nybyggarna från Europa men ändrar handlingen så att indianerna till åskådarnas fasa slaktar de vita kolonisatörerna. Något motsvarande finns inte i 2019 års ängsligt barntillåtna och konflikträdda version, som fyller ut tiden mellan de glest spridda gagsen genom att låta Lurch spela rockklassiker på orgel. Talande för filmens skriande idéfattigdom.
© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2019-10-25.
