USA 2017. Regi: Barry Levinson. Skådespelare: Robert De Niro, Michelle Pfeiffer, Alessandro Nivola, Nathan Darrow, Hank Azaria, Kristen Connolly. Streamingtjänst: HBO. Längd: 2.13.
”Tycker du att jag är en sociopat?” Finansgurun och historiens kanske störste ekonomiske svindlare, Bernie Madoff (Robert De Niro), rasar över att medierna har jämfört honom med seriemördaren Ted Bundy. Hans fråga lämnas hängande i luften medan kameran glider närmare den hårda, frusna mask som blivit något av ett varumärke på Wall Street. Dessförinnan har vi sett hur folks liv ödelagts av bedrägerierna. Några, inklusive Madoffs äldste son, har begått självmord.
Regissören Barry Levinson och producenten/stjärnan Robert De Niros filmatisering av Diana Henriques bok gräver i gåtan Madoff. Mannen som skapade NASDAQ. Styrelseordföranden i en lång rad organisationer och kommittéer som syftade till juridisk och etisk kontroll av finansmarknaden. Nyckelrollen i finansindustrin gav honom det perfekta skyddet för drygt tjugo år av lögner inför alla, inklusive familjen och medarbetarna utom det fåtal som jobbade på hemliga våning 17.
Handlingen låter som en thriller eller en modern gangsterstory, men filmen lägger tonvikten på ett lågmält familjedrama och en metodiskt uppbyggd karaktärsstudie. Madoff porträtteras som negativet till gangsterbossen Vito Corleone i Gudfadern: sluten, charmlös, ogenerös, arrogant och alltigenom iskall. Mänskligt sett en katastrof, som finansorakel en succé.
I en scen följer vi hur han med sitt stenansikte, som bara undslipper några knappt märkbara skiftningar, får en investeringskåt spekulant att i desperation som övergår i lycklig tacksamhet gå från 100 miljoner till att ge Madoff 400 miljoner dollar. Utan besvärande frågor. En bild av finansmarknaden som religion och Madoff som sektledare.
När skandalen väl briserar kommer framgångssagan på kollisionskurs med verkligheten. Förtrollningen är plågsam att bryta, särskilt för hustrun sedan femtio år, Ruth (Michelle Pfeiffer), men också för sönerna (Allessandro Nivola, Nathan Darrow), som han format till underkastelse med förklenande omdömen och absoluta krav på lojalitet. Sakta klarnar bilden av en samvetslös, kärlekslös och beräknande människa som bara ser andra som ett verktyg för sina egna behov. Ett mänskligt svart hål som tar men aldrig ger, och som är ansvarsanalfabet.
Och så undrar Madoff varför just han blev sinnebilden för kapitalismen i finanskrisens år, 2008?
© Michael Tapper, 2017. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2017-05-26.