USA 2017. Regi: James Mangold. Skådespelare: Hugh Jackman, Dafne Keen, Patrick Stewart, Boyd Holbrook, Stephen Merchant, Richard E. Grant. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.17.
Även i en alternativ tidslinje hinner tiden slutligen ikapp James Logan (Hugh Jackman), alias Wolverine. Den tredje och sista filmen om den till synes odödliga stridsmaskinen visar oss ett synbart åldrat och försupet vrak. Året är 2029 och världen är lika mycket på dekis som vår förbittrade antihjälte.
Senaste tillflyktsorten är Juarez, Mexiko, knarkkartellernas huvudstad. Där gömmer Logan den nu nittioårige Charles Xavier (Patrick Stewart), döende i en neurologisk åkomma med fatala konsekvenser för alla i omgivningen när han får sina våldsamma anfall. En av skurkarna sammanfattar läget: ”Degenerativ hjärnsjukdom i världens farligaste hjärna. Wow, vilken combo!”
För det dröjer inte länge innan militärindustrins halvrobotiserade hantlangare knackar på dörren. Men de är inte på jakt efter den åldrade generationens kanske sista X-människor, utan har kommit för att hämta tillbaka ett nytt levande vapen som rymt från deras hemliga laboratorium. Liksom tidigare filmer i serien låter man här science fiction snudda vid science fact, inte bara i kalla krigets MKUltra-experiment med efterföljare utan också i dagens medicinska och teknologiska försök att bygga supersoldater.
Logan ställer cyborger mot mutanter i ett dystopiskt USA, där Mexiko är avstjälpningsplatsen för industriellt och mänskligt avfall och Kanada hägrar som en paradisisk fristad. Att kalla den profetisk i dessa Trump-tider vore en underdrift. En tydlig förebild är Mark Millar och Steve McNivens tecknade serie Old Man Logan, men filmen inbjuder också till jämförelser med klassisk västernfilm i sina referenser till Mannen från vidderna (Shane, 1953).
Ändå motiveras titelpersonen knappast av Shanes snövita idealism, utan av krasst hämndbegär på dem som gjort honom till det monster han är. En bättre referens hade därför varit till James Stewarts hämnare i bluray-aktuella Mannen från Laramie (The Man from Laramie, 1955) som både eggas och plågas av sina mordiska impulser. Nyckelrepliken i Logan är titelpersonens farväl till sin unga skyddsling Laura (Dafne Kenn) med orden: ”Bli inte vad de har skapat.”
Den uppmaningen känns också som om den riktades till dagens serieproduktion av matinéfilmer, som ibland börjar lovande bara för att snabbt förvandlas till en franchisemaskin. Logan är X-men-filmen som sätter pålen i superhjältesagans hjärta genom att skildra ett samhälle i händerna på skurkarna och de forna hjältarna som kriminellt villebråd. Men inte nog med det; den svär dessutom mot Hollywoodidealet om evig ungdom och skönhet i sitt kärva porträtt av åldrande och död.
James Mangold och hans lysande affischnamn har med Logan stakat ut vägen till genreförnyelse. Återstår att se om Marvel är modiga nog att göra något lika oväntat och uppfriskande med sin tröttkörda Avengers-serie.
© Michael Tapper, 2017. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2017-03-02.