Churchill – Michael Tapper

Storbritannien 2017. Regi: Jonathan Teplitzky. Skådespelare: Brian Cox, Miranda Richardson, John Slattery, Ella Purnell, Julian Wadham. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.38.

Två Churchill-filmer har biopremiär i år: DARKEST HOUR, med Gary Oldman som brittisk bulldogg under blitzen 1940, och Churchill, i vilken Brian Cox tecknar en alkoholiserad och deprimerad jättebaby våren 1944, då krigslyckan vänt för Nazityskland. Manusförfattaren och historikern Alex von Tunzelmann har med sitt kritiska porträtt i sistnämnda film fått en del skopor ovett av akademikerkollegor.

Hårdast var Andrew Roberts, historieprofessor vid King’s College och författare till en kommande biografi över Churchill. Under rubriken ”Fake history” på forskningssajten The Churchill Project utbrast han sarkastiskt: ”Det är ett porträtt som Dr. Goebbels hade varit förtjust i”. Och tillade att Ms. Tunzelmann visserligen skrivit flera utmärkta böcker i historia men varken om första eller andra världskriget.

Han kan också beslå henne med en rad faktafel, som att brittiske fältmarskalk Harold Alexander tillskrivs äran av att ha intagit Rom, när det i själva verket var den amerikanske generalen Mark W. Clarks förtjänst. Eller att Churchill hade försökt stoppa det ödesdigra landstigningsförsöket i Gallipoli 1915 när han i själva verket var en av de främsta förespråkarna.

Kanske allra mest betänkligt är framställningen av Churchill som motståndare till Operation Overlord, alltså öppningen av en västfront mot Nazityskland genom de allierade truppernas landstigning i Normandie i juni 1944. Visserligen hade det tidigare försöket, ”Räden i Dieppe” 1942, misslyckats och fått Churchill att fila på alternativa planer. Men när D-dagen väl hade bestämts stod han bakom planen.

Filmkonstnärligt sett finns det inte heller några försonande drag. Regin är fyrkantig, manuset stelt och teatralt. Mest påminner filmen om ett mossigt tv-drama för flera decennier sedan. Att den slösar bort skickliga skådespelare som Brian Cox och Miranda Richardson i rollerna som Winston och Clementine Churchill gör inte saken bättre. Tvärtom är få saker så beklämmande som att se talang gå till spillo.