USA 2016. Regi: Bryan Singer. Skådespelare: Michael Fassbender, James McAvoy, Jennifer Lawrence, Oscar Isaac. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.24. 3D.
I Apocalypse fortsätter Bryan Singer på den alternativa tidslinje som påbörjades i DAYS OF FUTURE PAST. Handlingen hoppar tio år framåt, från Nixons 1970-tal till Reagans 1980-tal, och dessvärre följer Singer tidsandan. Filmen är övergödd på effektinslag som stoppar upp handlingen i stället för att föra den framåt. Dialogen är ett löpande kommentarspår till bilderna. Storyn är generande banal.
Från ett forntida sago-Egypten kommer den ärke-onde men fånigt designade urmutanten En Sabah Nur (Oscar Isaac), artistnamn: Apocalypse. Han vill – surprise! – förgöra världen för att bygga en ny med sig själv som global führer. Knasigt nog tycker hans fyra mutantföljeslagare, med Magneto (Michael Fassbender) i spetsen, att det verkar vara en bra plan. Men så är ju åttiotalet också upptakten till vår tids vurm för löjliga autokrater som Silvio Berlusconi, Vladimir Putin och presidentpretendenten Donald Trump.
Enstaka scener i Apocalypse är kul för stunden, främst den där snabbfotade slackermutanten Quicksilver (Evan Peters) räddar eleverna på Charles Xaviers (James McAvoy) skola i superkrafthantering. Inslaget gör sig bäst i 3D på Imax-duk och har alla förutsättningar att stå förebild till en åktur på världens stora nöjesfält. Men så går också hela filmen som på räls.
Vi ser i allt väsentligt en repris på Avengers: Age of Ultron. Eller en remix, om man vill vara snällare. Inget är nytt och fräscht, allt är återanvänd skåpmat. Olika kombinationer av trikåklädda supermutanter ställs mot varandra, men fajterna är identiska. Är det så här Marvels produktionsplan ska se ut fram till 2028, bered er då på löpandebandsproduktion enligt fasta mallar.
Avengers v. X-Men, Avengers & X-Men v. Ultron & Apocalypse… i larmet från surroundanläggningen kan ingen höra dig gäspa.
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-05-20
