USA 2016. Regi: James DeMonaco. Skådespelare: Frank Grillo, Elizabeth Mitchell, Mykelti Williamson, Joseph Julian Soria. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.43.
Ultravåld plus samhällskritik var paradgrenen i amerikansk actionfilm på 1970-talet, återupplivad av James DeMonaco i hans John Carpenter-inspirerade Purge-filmer. I den nu bioaktuella tredje filmen har han tagit sin politiska allegori om ett framtida USA under vapenlobbyns och Tea Party-rörelsens auktoritära stövel till maktens centrum i Washington D.C.
Det är presidentval, och den styrande högerpopulistiska makteliten utmanas av senator Charlie Roan (Elizabeth Mitchell). Hennes främsta vallöfte som presidentkandidat är att avskaffa Purge Night, den årliga natt av sanktionerad laglöshet som maskerar regeringens årliga utrotningsräder mot fattiga och utslagna. Inte oväntat beslutar därför regeringen, som upphöjt sig till amerikanska halvgudar i beteckningen New Founding Fathers (NFFA), att eliminera henne under årets ”reningsbad”.
Filmen är ett tydligt inlägg i årets valrörelse. Genom att kasta om maktförhållandena så att Donald Trump med entourage är de som styr medan liberalerna och vänstern utgör oppositionen vill DeMonaco skifta perspektivet på maktdiskussionen kring ”etablissemanget”. För hur skulle det egentligen se ut om den nya högern och dess svans av näthatare och nynazister regerade? Visst är det karikatyr, men ligger den egentligen så långt bort från de både stolliga och farliga idéer som faktiskt florerar? Och som vi känner från historien.
Problemet är snarare att det humanistiska alternativet i Roan, som mer påminner om Elizabeth Warren än Clinton och Sanders, blir otydligt. Vad vill hon, förutom att avskaffa Purge Night? Det får inte filmen tid med i sin actionintrig med likheter till Carpenters Flykten från New York (Escape from New York, 1981).
Till Roans räddning kommer nämligen hennes livvakt, den före detta elitsoldaten och polisen Leo Barnes (Frank Grillo) som vi känner från föregående film, och deras försök att överleva natten som jagat villebråd ute på stan utgör huvuddelen av handlingen. Här gör filmen åtskilliga utvikningar i bilder från Purge-slaktens karnevalliknande groteskerier, där mordturister från andra länder är ett nytt inslag.
Dessvärre fumlar DeMonaco med flera thrillerscener, bland annat genom att låta spänningsmoment och våldskonfrontationer lösa sig lite väl enkelt. Det förtar också en del av dramatiken i slutuppgörelsen.
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-07-08.