USA 2016. Regi: Jon M. Chu. Skådespelare: Jesse Eisenberg, Lizzy Caplan, Mark Ruffalo, Woody Harrelson, Dave Franco, Daniel Radcliffe, Morgan Freeman, Michael Caine. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.09.
Now You See Me (2013) gjorde oväntad succé genom att stöpa om Ocean’s Eleven till en Las Vegas-trollerishow med blinkningar till dagens antikapitalistiska rörelser. Fyra berömda illusionister under artistnamnet Apokalypsens Fyra Ryttare utförde en spektakulär rånkupp mot en av världens enprocentare med en påkostad show som täckmantel. Sedan lät de rånbytet regna ner över den extatiska publiken medan den drabbade supermiljardärens hånfulla flin förbyttes i en grimas av fasa och polisen stod i kulisserna med brallorna nere. Ridå.
Årets uppföljare har, som alla tvåor, mer av allt: stjärnor, illusionsnummer, komplikationer, kända turistmål som dekor samt oväntade avslöjanden. Tonen är lättsam, tempot högt, replikerna snabba. I sina bästa stunder är det charmigt och lekfullt, men det finns också gott om inslag som utmanar såväl logik och naturlagar som minimumkraven på kreativ fantasi. Och filmtiteln är bedrövlig.
NYSM2 börjar med ett ”Da Vinci-koden”-liknande mysterium kring en hemlig illusionistorden kallad The Eye. Men handlingen tar egentligen först fart när våra fyra apokalypsryttare – Lula (Lizzy Caplan) ersätter ettans Henley (Isla Fisher) – pressas av unge high tech-miljardären Walter Mabry (Daniel Radcliffe) att stjäla ett nytt datorchip med vilket man kan ta kontrollen över den nya generationen persondatorer.
Liksom tidigare bygger mycket av humorn på att rollfigurerna är utformade som skrattspeglar till skådespelarnas filmprofiler. Jesse Eisenberg är följaktligen kontrollfreaknörden, Woody Harrelson den till synes enfaldiga men egentligen hypersmarta sydstatslantisen och Dave Franco den pojkbandssnygga och bedrägliga charmören. Bäst lyckas Daniel Radcliffe, som med liv och lust tar loven av sin harrypotterskt valpiga oskuldsfullhet i rollen som brittisk salongspsykopat.
Filmen rider på populärkulturens fortsatta fascination för illusionism och magi, något som även ligger bakom satsningen på den nya amerikanska tv-serien The Magicians. I fallet med illusionism blir det dock problematiskt eftersom själva lockelsen ligger i att personligen bevittna någon som med skicklighet och fantasi utmanar vår tilltro till det vi ser. Den upplevelsen devalveras ju här av att tricken utförs med visuella effekter.
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-06-17.