USA 2016. Regi: Jodie Foster. Skådespelare: George Clooney, Jack O’ Connell, Julia Roberts, Caitrona Balfe. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.39.
Stadsbudet Kyle Budwell (Kyle O’Connor) har just förlorat sitt morsarv på 60 000 dollar efter att ha satsat rubbet på aktier i investmentbolaget Ibis Clear Capital. Börsraketen skulle vara en stensäker vinnare enligt Lee Gates (George Clooney), TV-programledare på infotainmentshowen ”Money Monster”. När bolaget i stället störtdyker blir Budwell är så in i helvete förbannad och tänker inte ta något kapitalistskitsnack längre.
Mitt under pågående sändning stormar han med vapen och sprängmedel in i TV-studion för att kräva svar på var hans och alla andra aktiesparares pengar – totalt 800 miljoner dollar – blivit av. Gates försöker först tramsa bort saken, fast när verkligheten knackar på spricker snart drömbubblan av cynisk dumbekvämlighet som är hans och showens värld. Så har i alla fall regissören Jodie Foster och hennes tre manusförfattare tänkt.
Men efter en lovande upptakt går snart mycket av luften ur både tempot och den sociala indignationen. Under nästan en timme i mitten av filmen är det som om handlingen stannar upp och blir rådvill. Budwells gravida flickvän Molly (Emily Meade) får komma till tals i sändningen bara för att förnedra sin pojkvän sexuellt inför miljoner tittare. I kulisserna testkör producenten Ron (Christopher Denham) en ny erektionssalva på en kvinnlig underhuggare. Runtom i världen glor folk lite lojt på händelseutvecklingen i direktsändning.
Vi får några smågarv här och där, men scenerna tillför inget väsentligt. Det är utfyllnad som blåser upp ett material i kort- eller möjligen novellfilmsformat till spelfilmslängd. Inte ens när polisen evakuerar TV-byggnaden och placerar krypskyttar för att eliminera ”terroristen” lyckas Foster bygga upp någon riktig thrillerspänning. Slutet är tämligen förutsägbart och landar i en jolmig sentimentalitet som svär mot öppningen.
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-06-03.