USA/Grekland 2016. Regi: Ira Sachs. Skådespelare: Michael Barbieri, Theo Taplitz, Greg Kinnear, Jennifer Ehle. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.25.
Indieregissören Ira Sachs kom ut som marxist i en intervju gjord nyligen för The Guardian. Och nog är det något av Ken Loachs anda över hans försök att skildra stora samhällsförändringar i lågmält mikroperspektiv. De till synes enkla, lågmälda och vardagliga berättelserna har en diskret framviskad undertext om klass.
Little Men är ett välspelat drama om Manhattanfamiljen Jardine. Av ekonomiska skäl flyttar de in i ett hus i Brooklyn som de ärvt av pappa Brians (Greg Kinnear) far. Där blir de vänner med ensamstående mamman Leonor (Paulina García), som syr och säljer klänningar i en butikslokal på bottenvåningen.
Bättre än så, deras två trettonåriga söner med konstnärliga ambitioner blir bästa kompisar trots att de inte kunde vara mer olika. Jake (Theo Taplitz) är en inbunden drömmare som ägnar dagarna åt att rita och måla medan Tony (Michael Barbieri) är en utåtriktad tuffing och med siktet inställt på att bli skådespelare.
Prövningarna börjar när Brians syster Audrey (Talia Balsam) kräver att hyran för Leonors affär chockhöjs med flera hundra procent. Området har gentrifierats och tvingat upp priserna dramatiskt. En konflikt utbryter mellan familjerna. Pojkarna protesterar. Frågan är hur länge de orkar bjuda motstånd.
Det är en tragedi som tornar upp men som hade behövt eka mot en bakgrundstory om de inblandade familjerna för att få styrka. Framförallt borde Sachs ha fördjupat porträtten av de två pojkarna, inte minst genom en inblick i deras respektive konstnärskap. I stället ägnar han mycket av filmens alltför korta speltid åt deras rullskridsko- och sparkcykelfärder till ljuv musik, och det blir tämligen banalt.
Mest färg och konturer får Brian, en skådespelare på dekis vars samvetsplågor över konflikten nog är det som stannar i minnet. Men nu skulle ju Little Men inte handla om honom.
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-11-25.