Storbritannien/Frankrike/Tyskland/USA 2016. A Hologram for the King. Regi: Tom Tykwer. Skådespelare: Tom Hanks, Sidse Babett Knudsen, Alexander Black, Sarita Choudhury. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.32.
”Søren Kirkegaard” kallar sig den amerikanske affärsmannen Alan Clay (Tom Hanks) vid ett tillfälle, och denna filmatisering av Dave Eggers succéroman från 2012 har existentialistiska pretentioner. Till en början. En kirkegaardsk ”påle i köttet” är Clays cysta i ryggen, där allt livets onda samlats, och affärsresan till Saudiarabien illustrerar hans personliga inferno i livets utförsbacke.
I den briljanta öppningsscenen till tonerna av Talking Heads-hitlåten ”Once in a Lifetime” ser vi hur Clays liv bokstavligen går upp i rök: fru, bil, villa. Det enda han har kvar av betydelse är relationen till sin tonårsdotter och ett jobb som han fått på en genomskinlig lögn.
Clay ska sälja ett telefonkonferenssystem till den saudiske kungen. Ett där alla deltagarna kan träffa varandra personligen, fast som hologram. Presentationen ska äga rum i ett megastadsprojekt mitt i öknen kallat King’s Metropolis of Economy and Trade, baserat på skrytbygget King Abdullah Economic City.
För femtio år sedan hade den här storyn om en människas främlingskap inför en värld av hypermodern arkitektur och högteknologiska kommunikationer som kuliss för misär och kontaktlöshet varit skräddarsydd för Antonioni. Några scener har också en fläkt av dennes filmer, bland annat då Clay går in i ett av spökstadens enorma betongskelett och upptäcker en dold slum av filippinska gästarbetare. En våning upp hamnar han i en lyxlägenhet.
Det finns ansatser till en svart komedi om Saudiarabien som landet Absurdistan, om ett amerikanskt affärsimperium på fallrepet och om den vite medelklassmannens svanesång. Romanen är en produkt av finanskrisen och det märks. Men handlingen gör halt långt innan avgrunden öppnas.
I samma stund som Clays olyckscysta opererats bort försvinner alla hans problem som i ett trollslag. Strax lyser lyckan igen, och i filmens alldeles osannolika happy end får Clay ny kärlek, nytt jobb och en bit kungarike. Som i en gammaldags kioskroman.
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-05-13.