Sverige 2014. Regi: Marcus Ovnell. Skådespelare: Jenny Lampa, Lukas Loughran, Richard Ulfsäter. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.23.
Hustrun-Maken-Älskaren. Ett äktenskap i sönderfall. Ett inbrott. Ett mord. Det är ingredienserna i Marcus Ovnells långfilmsdebut, som tills största delen utspelas i ett Sköna Hem där det perfekta livet står så stilla att en repa i bordet får hela tillvaron att gunga. Förebilden är tydlig: Michael Haneke och hans iskalla blick på en avhumaniserad värld, där mänskliga känslor och värden devalverats. Så djupt går inte Inbrott. Faktum är att den knappt når under ytplanet.
I mycket nöjer sig filmen med att rent mekaniskt kopiera några av Hanekes stildrag: långa obrutna tagningar i fasta kamerapositioner, få repliker, utdragna tystnader, återhållsam mimik som plötsligt krackelerar i känsloutbrott. Men utan att kunna ladda berättelsen med annat än en skäligen banal otrohetshistoria, vars mordiska skruvning bygger på ett enkelt missförstånd, blir den inte mycket annat än en till långfilmslängd utdragen kortfilm.
Vissa förhoppningar infinner sig under inledningens långa tagningar på Hustrun och Maken, båda synbart obekväma under sin romantiskt inramade men kontaktlösa middag. Detsamma väcker omstuvningen av kronologin: filmen börjar med kapitel två, följd av kapitel ett och avslutar med kapitel tre. Ambitioner finns, men förblir vaga. Och snart inser vi den olidliga lättheten i handlingen, tomheten i stilgreppen.
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-02-05.