USA 2016. Alice Through the Looking-Glass. Regi: James Bobin. Skådespelare: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham-Carter, Sacha Baron Cohen. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.53.
Tim Burtons ALICE I UNDERLANDET (2010) sög godbitarna ur Lewis Carrolls båda böcker om Alice men lyckades ändå förminska den sprudlande anarkistiska sagan till fantasyaction av slätstruken standardmodell. Nu har Burton som producent till Alice i Spegellandet slängt de avgnagda benen till kollegan James Bobin (THE MUPPETS, 2011). Inte oväntat har ett ännu svagare nummer kommit ut ur andra änden.
Den nyskrivna ramhandlingen om Alice (Mia Wasikowska) som sjökapten i handelsflottan har inget med Carrolls böcker att göra, och i Underlandet är det mesta stöldgods från andra källor: Tidsresorna för att rädda Hattmakarens (Johnny Depp) familj är kopierade på Tillbaka till framtiden-trilogin. Plåtniklasgubbarna som styr tiden har tagits från Oz – en fantastisk värld (Return to Oz, 1985), efter Frank L. Baums böcker. Och syskonrivaliteten mellan den elaka röda och snälla vita drottningen, Iracebeth (Helena Bonham-Carter) respektive Mirana (Anne Hathaway), är hämtad från den Oz-inspirerade musikalen Wicked.
Likt så många av den senaste tidens blockbusterfilmer, varken kan eller vill man berätta en historia. Storyn utgör bara tunt tvinnad tråd på vilken man hänger upp ett pärlband av ögongodis, som de svindlande åkturerna över Tidens Hav i full storm. Det är maximal 3D-effekt på stor duk man eftersträvar. Att kalla det här för en Lewis Carroll-filmatisering är med andra ord ett dåligt skämt, särskilt som det inte finns ett dyft kvar av författarens humor och infallsrikedom.
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-05-27.