USA 2015. Regi: J.J. Abrams. Skådespelare: Daisy Ridley, John Boyega, Harrison Ford, Carrie Fisher, Adam Driver, Oscar Isaac, Mark Hamill, Andy Serkis, Lupita Nyong’o, Domhnall Gleeson, Gwendoline Christie, Anthony Daniels, Peter Mayhew, Kenny Baker, Max von Sydow. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.15.
Spänn säkerhetsbältena, för nu ska Star Wars under Disneys kommando åter ta täten bland populärkulturella varumärken. Tre nya episoder i huvudsagan, en tv-serie, flera fristående filmer med början i ROGUE ONE nästa år och tonvis av datorspel, leksaker, kläder och andra biprodukter tar sikte på våra kreditkort under kommande år. Enda utmanaren är Marvels superhjälteserie, också den i Disney-imperiets makt.
Rymdsagans återuppståndelse med The Force Awakens har föregåtts av en livlig ryktesflora. Låt mig därför bekräfta att man återgått till den självironiska humorn från Nytt hopp, mixad med den kärva ton i actionscenerna som utmärkte Rymdimperiet slår tillbaka. Men så heter huvudförfattaren också Lawrence Kasdan, som stod för manusen till episoderna V och VI.
Dessvärre får Kasdan inte riktigt till den energiska schvung i handlingen eller det bitande sting i replikerna som han hade tidigare. Kanske är det sviterna av att det gått 30 år sedan den första trilogin. Lika åldrade är förstås de ursprungliga stjärnorna och därför förflyttas vi också 30 år i tid mellan episoderna VI och VII.
Till mångas glädje förbigår man däremot episoderna I, II och III, nästan som om de aldrig funnits. Borta är det pompösa anslaget, den stolpiga dialogen och Sound of Music-romantiken; borta är också de många oälskade bifigurerna. Så djup är den självpåtagna glömskan att vi inte ens ser en glimt av Jar Jar Binks huvud på en påle.
I viljan återknyta till fornstora dagar har man emellertid också kopierat stora delar av handlingen i episod IV. Liksom Luke Skywalker är nya huvudpersonen Rey (Daisy Riley) en vrakplundrare på en ökenplanet i galaxens marginal som plötsligt hamnar i händelsernas centrum och visar sig vara Utvald av Ödet samt ha snabbuppkoppling till Kraften. Man har också en ny dödsstjärna, givetvis större och extraextremfruktansvärdare än den förra, och den ska rebellalliansen inte oväntat utmana med sina X-Wing Fighters i slam-bang-actionfinalen.
Och så möter vi förstås en ny Darth Vader i hans arvtagare Kylo Ren (Adam Driver), som inte är Sith- utan Ren-riddare. Vad det nu betyder får vi inte reda på i den här filmen, men hans svarta kläder och luftventil-liknande mask vittnar i alla fall om att han står stadigt med båda rymdstövlarna på den mörka sidan. Eller gör han det?
Nja, faktiskt verkar han vackla i en dunkel gråzon. Det skulle i så fall vara ett nytt och mer svårtippat fall av personlighetsutveckling i rymdsagans annars så tydliga uppdelning av rollfigurer i goda eller onda. De två tidigare trilogierna var i den meningen varandras spegelbilder: episoderna IV–VI berättade om Lukes vandring till Kraftens ljusa sida, episoderna I–III var negativet och skildrade Anakins vandring in i mörkret.
Kanske är Kylo Rens mer sammansatta karaktärsdrag ett tecken på att Star Wars håller på att mogna av den enkla anledningen att åldersspridningen i publiken är större än tidigare. Det syns också i mötena mellan Han Solo och prinsessan Leia – numera General Organa – och i den oväntade död som drabbar några affischnamn. Rymdsagan har blivit mindre tillrättalagd, mindre förutsägbar. Vilket bara är att välkomna.
© Michael Tapper, 2015. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2015-12-16.
Tidigare recenserade Star Wars-filmer i huvudserien:
STAR WARS, EPISOD I: DET MÖRKA HOTET (3D-VERSIONEN)
STAR WARS, EPISOD II: KLONERNA ANFALLER
STAR WARS, EPISOD III: MÖRKRETS HÄMND
