Spionernas bro – Michael Tapper

USA 2015. Bridge of Spies. Regi: Steven Spielberg. Skådespelare: Tom Hanks, Mark Rylance, Austin Stowell, Alan Alda. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.21.

Steven Spielbergs senaste film bygger på boken Strangers on a Bridge: The Case of Colonel Abel från 1964 av James Donovan. Den börjar 1957 med rättsprocessen mot Viljam Fisher (Mark Rylance), som under namnet Rudolf Abel spionerade för sovjetisk räkning i New York. Fallet blev känt som “The Hollow Nickel Case” eftersom ett ihåligt amerikanskt nickelmynt användes för att skicka kodade meddelanden mellan Fisher och hans kontakter.

Strax därefter är året 1960 och piloten Francis Gary Powers (Austin Stowell) skjuts ner i spionplanet U2 över Sovjetunionen. I strid mot sina instruktioner sprängde varken Powers sitt plan eller tog sin medhavda giftdos, något som ledde till ett mediedrev mot honom i USA. Det var nästan så att man hejade på den hårt regisserade sovjetiska rättegång som dömde Powers till tre års fängelse och sju års straffarbete.

I ytterligare ett tidshopp framåt, till augusti 1961, ser vi hur den amerikanske ekonomistudenten Frederic Pryor (Will Rogers) arresteras av östtysk polis när han trampar rakt in i bygget av Berlinmuren.

Tre till synes orelaterade händelser om det inte vore för James Donovan (Tom Hanks), New York-advokaten som försvarade Fisher i rättegången 1957 och som 1962 medlade fram ett spionbyte med ryssarna och östtyskarna: Fisher mot Powers och Pryor. Spionernas bro är Donovans story om hur han försvarar frihet, rättvisa och allmän hygglighet under kalla krigets antikommunisthysteri och kärnvapenhot.

Miljöskildringen av New York 1957 och samspelet mellan Hanks och Rylance under Fisher-rättegången är filmens behållning, en sympatisk kontrast till den rutinmässiga demoniseringen av ryssar på bioduken. I stället för ideologisk floskelduell uppstår ömsesidigt tycke, mycket för att de delar samma sansade temperament och bildningsideal. När Donovan undrar hur Fisher kan vara så lugn inför ett domslut som kan innebära dödsstraff, replikerar spionen: ”Hjälper det?” Meningsutbytet blir ett löpande skämt genom filmen.

Synd bara att man inte stannar här för att fördjupa porträtten av de båda.

Donovan skildras som en kopia på Skuggor över Söderns (1962) Atticus Finch (Gregory Peck), filmens anspråkslösa men moraliskt oförvitliga advokat som i en omröstning utnämndes till USA:s mest populära förebild. I själva verket var han en del av New Yorks politiska elit. Brodern John var senator. Själv hade han ett förflutet i OSS, krigsårens förlaga till CIA, och på åklagarsidan under Nürnbergprocessen. Fisher var en brittiskfödd ryss som flyttade till Sovjetunionen efter revolutionen, blev överste i Röda Armén, överlevde Moskvaprocesserna och byggde upp ett spionnätverk mot tyskarna under andra världskriget.

Men filmen intresserar sig inte för det utan hastar vidare till en andra halva i Berlin som repriserar gamla propagandastereotyper och som saknar thrillernerv. Det blir lika trist som de solkiga gamla kuddarna i CIA:s murriga Berlinvåning. Inget händer som fördjupar personporträtten, och berättelsen trampar vatten.

När Donovan vänder hemåt är det till en familj som hämtats från dåtidens tandkrämsreklam. Intrycket fläckar av sig på filmen som helhet. Där Spielberg kunde ha gjort en drabbande spegel av dagens rättsröta och demagogi i ”kriget mot terrorn” faller han tillbaka på en schematisk bild av väst mot öst med få komplikationer.

3 x Berlinmuren

Spionen som kom in från kylan (1965). Klassisk thriller efter John le Carrés genombrottsroman, där alkoholiserade Alec Leamas (Richard Burton) blir en bricka i spionspelet kring Berlinmuren.

Der Mann auf der Mauer (1982). Reinhardt Hauffs fimatisering av Peter Schneiders romanklassiker Murhopparen är en tragikomisk berättelse, där Berlinmuren blir en symbol för murarna som finns också mellan och inom människor.

The Debt (2007). Israelisk thriller om ett Mossad-team som firats som nationens hjältar sedan de i Östberlin 1964 kidnappat och dödat en ökänd läkare från koncentrationslägret Birkenau. Drygt 30 år senare dyker läkaren plötsligt upp igen.