USA 2015. Regi: Tarsem Singh. Skådespelare: Ben Kingsley, Ryan Reynolds, Natalie Martinez, Matthew Goode. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.56.
Några filmer – 2012, Elysium, Interstellar – har skissat hur överklassen dumpar resten av jordens befolkning för att börja om i en ny Edens Lustgård. Nu följer en variant på temat, där en sjuklig och åldrad samhällselit istället använder oss andra som nya förpackningar för att kunna leva vidare. Förebilden är John Frankenheimers film Död man lever (Seconds, 1966), men handlingen har uppdaterats med en rad ytterligare komplikationer när värdkroppen visar sig hysa någon annan, sitt tidigare jag.
Ben Kingsley spelar en kallhamrad miljardär med det i sammanhanget symboliska namnet Damian Hale. Döende i cancer tar han kontakt med ett skumraskföretag för att köpa en frisk ung kropp som påstås vara framodlad på laboratorium, ”ett tomt kärl” för hans medvetande. Iklädd Ryan Reynolds slätstrukna nuna och gympumpade torso kastar sig Damian ut i New Orleans partyvärld. Tills hans nya ”kärl” börjar flasha minnesbilder från sin urinvånare, arméveteranen Mark.
Vetenskapligt sett är filmen idel nonsens, vilket inte minst användningen av magnetröntgenkameror som själstransplantationsverktyg visar. Men som filosofisk problemställning i en värld där allt blivit en handelsvara, även mänskligt liv, är handlingens premisser briljanta. Särskilt märks det i scenen när Damian konfronteras med Marks tidigare liv, fru och dotter.
Därefter tar storyn en ny vändning, modell Bourne-action, och den provokativa undertexten går förlorad i andra halvans alla fajter, jakter och explosioner – avrundad med en illasittande happy end av banalaste slag. Tarsem Singh, som tidigare flexat regimusklerna med egensinniga alster som The Cell och The Fall, faller här tillbaka på rutingrepp från Hollywoods mittfåra. Löftet från upptakten slätas ut till en dundrande plattityd, och filmens alla tankeväckande frågor lämnas hängande i luften
© Michael Tapper, 2015. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2015-07-10.
