Pan – Michael Tapper

USA/Storbritannien/Australien 2015. Regi: Joe Wright. Skådespelare: Levi Miller, Hugh Jackman, Rooney Mara, Garrett Hedlund. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.51.

Pan är inte en filmatisering av J.M. Barries pjäser och roman om Peter Pan, utan en prequel. En nysnickrad berättelse om allt det som hände innan Peter fick sina magiska flygegenskaper och ledde de förlorade barnens kamp mot piratkaptenen Krok. Samtidigt har man förlagt handlingen till tiden för andra världskriget, alltså tre decennier efter Barries berättelser.

Peter (Levi Miller) är nu ett av många barnhemsbarn som under flygstriderna över London kidnappas av pirater på flygande skonare och förs till öriket Ingenstans. Där tvingas han och tusentals andra till gruvarbete efter älvkristaller, som skänker landets diktator, piratkaptenen Svartskägg (Hugh Jackman), evig ungdom. Med hjälp av äldre kompisen James Hook (Garrett Hedlund) lyckas han bryta sig ut för att söka hjälp hos Tiger Lily (Rooney Mara), en av öns urinvånare.

I USA har en del kritiker redan dödförklarat filmen som en megaflopp, och jag tror de har rätt. Förutom den skriande bristen på persongestaltning och dramaturgi värda namnet saknas nämligen den elementära konsten i att berätta en historia. Visst finns vackra ögonblick, som den surrealistiska båtfärden genom rymden mot sagolandet. Sedan faller filmen sönder i en spretig serie knasiga och skrikiga infall som staplas på varandra i ett frenetiskt tempo.

Tanken verkar vara att bygga en filmserie, där vännerna Peter och James på tvåloperavis utvecklas till fienderna Pan och Hook, kanske genom kärleken till den fagra Tiger Lily. Men då redan den första filmen är mer förvirrande än spännande lär planerna tvärnita. Slående likt ett annat nyligen havererat filmserieprojekt, det som började och slutade med Oz, the Great and Powerful (2013).

Förklaringen finns, som så ofta, i bristen på bra manusförfattare, och det kommer knappast som en överraskning att Pans Jason Fuchs har Ice Age 4 på sitt samvete. I min recension av den filmen skrev jag att den utformats som skissen till en åktur på ett nöjesfält. En riktigt sunkig åktur. Samma omdöme gäller Pan.