Frankrike 2014. Les Combattants. Regi: Thomas Cailley. Skådespelare: Adèle Haenel, Kévin Azaïs, Antoine Laurent, Brigitte Roüan. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.38.
Kärlek vid första slaget är den tondöva svenska titeln på långfilmsdebutanten Thomas Cailleys romantiska komedi, som dessvärre varken är särskilt romantisk eller komisk utan mest småtråkig och platt. Storyn är arbetarkille möter överklasstjej. Han är snäll, trist och lite fumlig. Hon är tuff, lite knäpp, bra på att slåss och drömmer om att bli elitsoldat.
Om det fanns någon kul idé med upplägget från början så punkteras den av ett likgiltigt manus, stendött bildberättande och ointressanta rollgestaltningar. Hur Adèle Haenel kunde vinna det franska filmpriset César för 2014 års bästa kvinnliga huvudroll är ett mysterium. Det är egentligen bara när Madeleine (Haenel) och Arnaud (Kévin Aznaïs) åker på militärt träningsläger som det glimtar till i några scener.
Befälen tycks här ha hämtats från Moment 22 när de med tillkämpad glöd försöka ingjuta stridsvilja, teamwork och vikten av självuppoffring hos den uttråkade församlingen ungdomar. En diskussion om taktiska val i strid slutar i en förvirrad härva av logiska knutar, och väl ute på nattövning är man snart vilse i spenaten. Regissören kan alltså knappast beskyllas för att göra en rekryteringsfilm.
Sedan går det snabbt utför igen för filmen när huvudpersonerna blir ensamma med varandra på en överlevnadsweekend i skogen. De har just inget alls att säga varandra, och deras kroppar är lika uttryckslösa. När de väl har sex är det mest av tristess; de förmår helt enkelt inte hitta på något annat.
Upplösningen ser ut som en moralitet där de ”rätta” könsrollerna återupprättas, inte helt olikt en annan överskattad fransk film: Tomboy (2011). Madeleine visar sig vara en bräcklig liten sak under den ”pojkaktiga” tuffheten, och i skarpt katastrofläge är det i stället Arnaud som får demonstrera sitt rätta virke. Sacrebeleu!
© Michael Tapper, 2015. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2015-09-11.