Ex_Machina – Michael Tapper

Storbritannien 2015. Regi: Alex Garland. Skådespelare: Domhnall Gleeson, Alicia Vikander, Oscar Isaac, Sonoya Mizuno. Längd: 1.48

Om en maskin har alla tänkbara mänskliga egenskaper, har den då också mänskliga rättigheter? Frågeställningen står i centrum för författaren Alex Garlands (The Beach) regidebut, en Frankenstein-inspirerad science fiction-film i högteknologisk miljö omgiven av natursköna vyer. Huvudpersonerna går emellertid aldrig utanför dörren, och deras avskildhet understryker temat om människan som en främmande varelse i naturen, mer lika maskinerna de skapar.

Till företagsgrundaren och datorgeniet Nathan Batemans (Oscar Isaac) exklusiva hem/laboratorium i Alaska (spelad av norska Valldalen) anländer hans bäste programmerare Caleb Smith (Domhnall Gleeson) för att utföra Turing-testet på roboten Ava (Alicia Vikander). Testet ska avgöra hur lyckad, det vill säga människolik, Ava är. Det visar sig vara en intrikat fråga eftersom hennes artificiella intelligens är av ett helt nytt och mer avancerat snitt än Caleb stött på tidigare.

I de alltmer personliga och intima konversationerna förlorar han fotfästet, och som åskådare frågar man sig snart vem som är försöksledaren och vem som är studieobjektet. Och när det gäller Nathan och Ava: vem är skönheten och vem är odjuret? ”Utan avsikt, inget medvetande”, lyder en av Nathans maximer. Men vad är egentligen avsikten med att låta Caleb pröva Ava, kan man undra? Och har kanske också Ava dolda motiv?

Ex_Machina är en lisa för alla själar som tröttnat på infantila rymdsagor med miljardbudgetar, dessutom högaktuell med tanke på den snabba teknikutvecklingen på området. Referenspunkterna är många, bland annat till Shakespeare (Stormen/ The Tempest, 1610), sagan om Blåskägg och BLADE RUNNER (1982).

Garland gör en dygd av sin låga budget och får likväl filmen att se mångdubbelt dyrare ut. Som kammardrama är den intellektuellt och känslomässigt mångbottnad. Vi kommer ofta nära skådespelarna, som därför kan spela med subtilt kroppsspråk och mimik. Oscar Isaac lyser i rollen som den manipulative dubbelnaturen Nathan, vars efternamn Bateman låter olycksbådande för alla bekanta med American Psycho.

Gleeson och Vikanders rollinsatser är mer lågmälda. Den förstnämnde imponerar som känslig och intelligent men också bortkommen yngling. Den senare spelar med erotisk finess på rollen som den inspärrade sagoprinsessan – pockande och lockande med sina behag och löftet om lite till åt prinsen som befriar henne ur drakens våld