USA 2014. Regi: Zach Braff. Skådespelare: Zach Braff, Kate Hudson, Mandy Patinkin, Joey King. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.46.
Zach Braffs (Garden State) nya film är som hissmusik; en loj och monoton lunk av banaliteter som man kan göra annat till – städa, laga mat, läsa tidningen – utan att missa något väsentligt. Formellt sett handlar den om en amerikansk medelklassfamilj i ekonomisk kris, fast till skillnad från många av sina landsmän tvingas de inte gå från hus och hem och leva på matkuponger.
Nej, krisen blir mest en terapeutisk kur som lär trettio-nåt pappa Aidan (Braff själv) att växa från pojkrumsdrömmarna om att vara rymdäventyrare till att nöja sig med ett jobb som dramalärare. (Vilken misär!) För syns skull får hans fru Sarah (Kate Hudson) en kort scen, där hon på sitt diffust skildrade kontorsjobb besväras av lika diffusa sextrakasserier från en kollega. Inslaget är närmast stötande i all sin mjäkighet, och typiskt för filmen har man inte heller här något väsentligt på hjärtat.
Lite skratt finns, fast då från rollfigurerna själva. Trots den judiska miljön är filmmakare Braff ingen ny Woody Allen. Följaktligen finns varken komiska situationer eller oneliners värda namnet, bara en allmän flabbighet inför just ingenting särskilt. Slutet satsar på tårar från hårda men likväl hjärtegoa pappa Gabes (Mandy Patinkin) cancerdöd utan besvärande smärtor men med desto fler livsvisdomar hämtade från närmsta flingpaket.
Jepp, tuffare än så ter sig inte livet från Braffs rosafärgade Beverly Hills-tittglugg ut i världen.
© Michael Tapper, 2014. Sydsvenska Dagbladet 2014-11-14.