Brasilien 2014. Hoje eu quero voltar sozinho. Regi: Daniel Ribeiro. Skådespelare: Ghilherme Lobo, Fabio Audi, Tess Amorim, Lucia Romano. Åldersgräns: 15 år.
Varje gång jag ser dig har säkert ett gott uppsåt, och möjligen är homosexuell kärlek ett högkänsligt ämne i dagens Brasilien. Några andra skäl till att filmen vann kritikerpriset i Berlin tidigare i år kan jag inte se. Sett till den intill menlöshet snällifierade handlingen, kompletterat av ett formspråk som möjligen hade varit fräscht i en åttiotalssåpa, är nämligen utmärkelsen obegriplig. En resa trettio år tillbaka i tiden till försiktigt tassande filmer i polerad medelklassmiljö som Arthur Hillers Making Love (1984).
Personerna i detta triangeldrama mellan tre skolungdomar i gymnasieåldern är blinde Leonardo (Ghilherme Lobo), hans barndomsvän Giovana (Tess Amorim) och nye eleven Gabriel (Fabio Audi). Giovana är tänd på Leonardo som blir tänd på Gabriel, som Leonardo länge tror är tänd på en av klassens snygga brudar men som vi snart förstår egentligen är tänd på Leonardo. OBS! Metafor: Kärleken är blind.
Den här karusellen av missförstånd blir varken rolig eller rörande eller kåtkittlande, bara generande valhänt och knarrig i sina försök att fånga knoppande känslor. Hade den gjorts med ett heteroromatiskt par i centrum skulle den förmodligen ha programsatts på undanskymd plats i den brasilianska tv-tablån och sedan omgående fallit i glömska. Endast huvudrollsinnehavarnas försök att mot alla odds övertyga med känslig mimik och inlevelse håller åskådaren vaken.
© Michael Tapper, 2014. Sydsvenska Dagbladet 2014-11-21.