Den stora pilsnerboxen, vol. 2
Dvd-box om sex filmer på lika många skivor (Studio S)
De två pilsnerfilmsboxarna är egentligen en brokig samling filmer från 1930- och 40-talen, där många egentligen lutar sig lika mycket mot den amerikanska crazykomedin som det svenska folklustspelet. Som Odygdens belöning (1937) i nyutkomna volym 2. Här är det högt tempo, rappa repliker och många knasiga förvecklingar i funkismoderna Stockholmsmiljöer.
Det är en film om det urbana industri-Sverige, som sög landsbygdens folk till städerna och in i en ny tidsanda. Liksom en annan film i boxen, Smålänningar (1935), handlar det om en ung uppfinnare från arbetarklassen som säljer en banbrytande mojäng till direktören och får dotterns hand i utbyte.
Arbetargrabben med direktörsdottern är bilden av folkhemmets jämlikhetsideal, informella umgängesformer och friare sexualmoral. I Odygdens belöning lånar unga paret Maj och Gunnar ett spädbarn för att Majs far, cykelfabrikör Wadensjö (Thor Modéen i kolerisk överväxel), ska tro det är deras och därför tvingas gå med på äktenskapet. Efter den första skandalchocken börjar han förstås gulla med telningen. En scen som kunde illustrera Per Albin Hanssons tal om att ”det goda hemmet icke känner några priviligierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar eller styvbarn”.
En mer typisk pilsnerfilm är Jag gifta mig – aldrig (1932), där Sickan Carlsson filmdebuterar och Erik ”Bullen” Berglund passande nog spelar korvgubbe. Han är kroniskt förkyld och kurerar sig filmen igenom med konjak. Det fick kritikersignaturen Robin Hood i Stockholms-Tidningen att raljera om att genren inte höjt sig filmiskt men väl socialt – från pilsner till finsprit.
I övrigt boxen Thor Modéen för hela slanten. Bland annat som hårdför sergeant i Kungliga Johansson (1934), en tidig militärfars som det stormade kring redan innan premiären. I tidningen Den Svenske Underofficeren rasade man mot Modéens nidporträtt av officeren som ”manskapsplågare”, och högerradikala – senare nazistiska – Nationell Samling krävde ny censurlagstiftning mot film som saknade ”folkuppfostrande syfte”.
Debatten slog dock slint och gjorde filmen till publiksuccé, en av många i Thor Modéens 89 filmer långa karriär.
© Michael Tapper, 2014. Sydsvenska Dagbladet 2014-10-03.