Transcendence – Michael Tapper

USA 2014. Regi: Wally Pfister. Skådespelare: Johnny Depp, Rebecca Hall, Paul Bettany, Cillian Murphy, Kate Mara, Morgan Freeman. Längd: 1.59.

Will och Evelyn Caster (Johnny Depp, Rebecca Hall) är inte bara ett fotogeniskt äkta par utan också über-intelligenta rockstjärnor inom artificiell intelligens-forskning. Han är den som söker sudda ut gränsen mellan maskin och människa, hon är den med visionerna om hur det ska förändra världen. Mot dem står gerillarörelsen RIFT (Revolutionary Independence from Technology), högeranarkister som i matematikern Ted ”Unabombaren” Kaczinskys anda ser teknologi som ett totalitärt maktinstrument.

Ironiskt nog är det i RIFTs attentat mot Will som gerillarörelsens dystopiska skräckscenario förverkligas. I desperation överför nämligen Evelyn sin döende mans medvetande till kvantdatorn PINN (Physically Independent Neural Network). Snart är hans nervsystem ett med världens datorer via internet, och likt stordatorerna i science fiction-klassiker som Colossus: The Forbin Project (1970) har Cyber-Will radikala idéer för att lösa mänsklighetens hot mot sig själv och mot planeten.

Regidebutanten Wally Pfister, mest känd som Christopher Nolans filmfotograf, och manusdebutanten Jack Paglen uppdaterar i ”Transcendence” datorålderns Frankenstein-tema till vår tids övervakningssamhälle och nanoteknologi. Men resultatet har blivit blandat. Visuellt är Transcendence bitvis hänförande, och skådespelarinsatserna med Rebecca Hall i spetsen har ett känsloregister som övertygar även i de knasigaste situationer.

Det är när man börjar fundera över sambanden – såväl logiska som politiska – som filmen faller sönder. Även om man accepterar premisserna för hur Will blir Cyber-Will, så följer en myriad komplikationer. Som hans infiltration av internet och obegränsade möjligheter att under flera år stjäla enorma ekonomiska resurser till bygget av ett underjordiskt jättelaboratorium i New Mexikos öken. Dessutom utan att myndigheterna ingriper.

Man kan också fundera över varför filmen flyttar oron för den högst verkliga globala övervakningen med amerikanska underrättelsetjänsten NSA som spindeln i nätet till några forskare på vänsterliberala fästet University of California i Berkeley. Är det verkligen dem vi ska frukta? Det och en kvantiljon andra detaljer formerar sig snart till en malström som suger ner filmen i ett svart hål av orimlighet.