Tommy – Michael Tapper

Sverige 2014. Regi: Tarik Saleh. Skådespelare: Moa Gammel, Ola Rapace, Alexej Manvelov, Johan Rabaeus. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.34.

Estelle (Moa Gammel) kommer med sin dotter hem till Stockholm från Sri Lanka. Ett år har gått sedan pojkvännen Tommy flydde utomlands med henne efter ett spektakulärt rån mot en värdedepå, och nu kräver hon att få ut hans andel av de övriga, synbart välbeställda medlemmarna i rånargänget. Hennes enda vapen är den fruktan och respekt som Tommys namn inger. Samtidigt sprids ryktet om hans död i undre världen.

Tarik Saleh berättar med en för svensk film ovanligt stram ekonomi och finess, därtill genomtänkt användning av ljudbilder och musik. Samtidigt slipar han av så mycket av bakgrunden och sammanhangen att väsentliga pusselbitar verkar saknas. Vid sluttexterna förblir det fortfarande oklart vilken roll flera av bifigurerna har haft i det hårdkokta rånargänget, liksom vilken funktion de egentligen har i det aktuella dramat.

Amanda Ooms synbart knarkdimhöljda bihang till Johan Rabaeus gangsterboss Steve är sannolikt klipprummets mest styckade offer. Några släpiga repliker och en klädsimtur i jacuzzin är allt som återstår av hennes insats. Som det nu ser ut, kunde filmen lika gärna vara helt utan hennes medverkan.

Desto mer fängslande är Moa Gammels känsliga rolltolkning i denna thriller som snarare borde betecknas som ett kammarspel med brutala mellanakter. Här finns en antydan om slumrande konflikter med systern Blanka (Lykke Li Zachrisson) och mamma Katarina (Ewa Fröling) och spåren av en övergiven drottningtron i Stockholms uteliv. Fast inget av detta blir mer än flyktiga bilder i en både drömsk och mardrömsk resa mellan minnen av svunnen lycka och en riskabel kamp för överlevnad.