USA 2014. Regi: James DeMonaco. Skådespelare: Frank Grillo, Carmen Ejogo, Zoe Soul, Zach Gilford, Kiele Sanchez. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.43.
James DeMonaco är ett John Carpenter-fan. Han skrev manuset till nyinspelningen 2005 av Attack mot Polisstation 13 (1976) och lånar åtskilligt från den till sina sina Purge-filmer: Musiken är suggestivt minimalistisk. Bildkompositionerna utnyttjar vidfilmsformatet i par med effektfull klippning och ljudsättning för att suga på thrillerkittlingarna.
Och så skildrar han klasskrigets USA. Han flyttar konflikten från det belägrade medelklasshemmet i fjolårets The Purge till gatorna i fattigkvarterens Los Angeles i uppföljaren The Purge: Anarchy. Här försöker en grupp på fem överleva den tolv timmar långa sanktionerande laglösheten tillsammans.
Det som ser ut som en blodig karneval av jämlikhet i mord visar sig snart vara en täckmantel för den totalitära regimens utrotning av samhällets olycksbarn med hjälp av paramilitär polis. Alla likheter till vapenförespråkarnas och tepartyrörelsens retorik är oundvikliga.
När en namnlös man (Frank Grillo) räddar några tilltänkta offer blir han gruset i folkmordsmaskinen. Samtidigt rustar en stadsgerilla för att möta mordskvadronerna. Kriget kan börja.
Uppföljare innebär extra allt, särskilt våld, men här även samhällskritik. Lite övertydligt i gerillaledaren Carlos (Nicholas Gonzales) tal till folket via pirat-tv-sändning, kanske. Men i sina bästa stunder håller sig Anarchy till filmens centrala maxim ”show, don’t tell” och blir en både nagelbitande och tankeväckande thriller om ett perverst samhälle ett stenkast in i framtiden.
© Michael Tapper, 2014. Sydsvenska Dagbladet 2014-08-01.
