Last Stop Fruitvale Station

USA 2013. Fruitvale Station. Regi: Ryan Coogler. Skådespelare: Michael B. Jordan, Melonie Diaz, Octavia Spencer, Kevin Durand. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.25.

Förra årets succéfilm på Sundancefestivalen bygger på en verklig händelse, ett polisingripande på pendeltågstationen Fruitvale Station i Oakland, Kalifornien, på nyårsdagen 2009 som slutade med att 22-årige Oscar Grant sköts ihjäl. Vi ser bilder från händelsen alldeles efter förtexterna. Flera poliser sparkades, en fälldes för dråp och liksom mordet på Trayvon Martin i Florida 2012 utlöste händelsen en debatt om den kvardröjande rasismen mot särskilt unga afroamerikanska män.

Dramatiseringen av Grants sista dag i livet är dock ingen helgonförklaring, snarare en stilla reflektion över ett liv fyllt av motgångar men också möjligheter. UCLA-filmstudenten Ryan Coogler, jämnårig med huvudpersonen och uppväxt i samma område, skildrar honom som både charmig men också snar till vredesutbrott, en barnälskande men omogen slarver och kvinnojägare. I Michael B. Jordans lågmälda gestaltning blir Grant i mycket en fortsättning på hans roll som Wallace i tv-serien The Wire.

Liksom i The Wire får kriminaliteten här ett begripligt sammanhang långt från den demoniserade ondska som tröskats på längden och tvären i otaliga polisfilmer. Grant är knarklangare snarare av social desperation än av något slags kriminellt sinnelag, om nu någon skulle förväxla genrestereotyper med verkliga människor. Efter en vända på kåken har han en dotter att ta ansvar för, och i en rad scener antyds att han söker ett nytt liv för familjens skull.

I skildringen av Grants familj och flickvän blir filmen också ett porträtt av nutidens ”working poor”, en nyfattig arbetarklass som trots långa arbetsdagar och ibland flera jobb ändå har svårt att klara månadens räkningar. Något tungfotade är däremot alla förebuden om hans död, som när han i skräck ser en gathund köras ihjäl eller när hans dotter blir orolig just som han ska ta den där fatala pendeltågsresan.